Det såkallade Sverige

Sverige som jag en gång var så stolt över sjunker nu djupare ner i en bottenlös avgrund för att försvinna helt. Det lagsystem som nån jävla idiot har hittat på är tydligen inte för de utsatta. När skattefifflare får hårdare straff än en våldtäkt då har det gått för långt.

Om man nu då ska se detta lite krasst. Så är de intressant när man då får göra ett förhör och polisen sitter och skriver ner allt på dator och beter sig otroligt jävla värdelöst. Fick jag vatten? Ställde hon frågor som var frågor? Nej, helt jävla otroligt. Jag pratade med henne på telefon innan. Jag fick en bild. Den bilden stämde. Inte nog med att VI fick kontakta polisen efter nästan 3 månader.. Och nu detta. Polisen i Sverige har jag inte mycket för. Dom har aldrig gjort nåt för att hjälpa mig.

Jag tror inte jag är menad att leva. Så många gånger nu på slutet som Robert har frågat mig vad jag vill göra. Det enklaste svaret har blivit: "knarka" eller "ta en överdos å dö". Men det kommer jag inte göra, jag har inte heller möjlighet till det. Jag har aldrig skurit mig med rakblad eller nåt sånt men kom igen. Man blir inte snyggare av ärr på kroppen. Drick sprit eller knarka för fan. Mongon. Det sägs att jag är stark, och visst, skulle vi tävla i vem som kunde ta emot mest skit från världen så välkommen å tävla med mig. Jag skojjar inte, jag skulle äga dig! Armbrytning... Bah! Töntsport... Bära världen på sina axlar = Dagens sanning.

Nu känns det som att jag är menad att ta hojkort. Sen bara ligga på en raksträcka i 250 å sen krascha å till slut få frid. Jag har en känsla av att mina föräldrar skulle bli nöjda. De skulle slippa gå igenom en rättsprocess. De skulle få leva avstängda och skita i allt runt omkring. Allt som jag har levt med i nästan 20år. Att bara få va som de vart i 30år, det har ju funkat hittills...

Allt vore så mycket lättare om det bara fanns lite positivt att hålla fast vid. Det enda jag har är Robert och han får leva med mig som är en ragata i vissa fall bara för att det är så satans tungt å ena sekunden va flyförbannad, och den andra sekunden ledsen, och den tredje ångestfylld. 

Att konstant se alla jävla lyckliga familjer, nygifta, asdeffade människor i media och runt omkring mig får mig att vilja ta en kniv och köra genom tinningen. Att veta att jag inte får uppleva det förrän jag är en HEL människa är så jävla drygt. Jag kommer va den mest överbeskyddande mamman i hela världen. Jag fasar de ögonblick som man kommer kontra då ens egen dotter eller son berättar vad som är jobbigt för dem. Jag kommer gråta blod.

Att försöka göra den här bloggen till en positiv. Det var en önskan. Tyvärr blev den inte sann. Som vanligt en massa besvikelse i Ninnis hjärta. Allt är som vanligt.

En ny känsla

Ja, jag skulle vilja göra om min blogg. Till en kanske gladare blogg? Inte för att jag alltid är gladare.. Har det ärligt fett jobbigt nu med allt som händer runt om mig. Men ändå. Jag vill ha det alla andra har. Lycka i form av kärlek, lycka, mindre bekymmer, härliga stunder att längta till med nära och kära. Sen menar jag ju inte att jag inte har kärlek. Tro mig jag tror att jag och Robert kommer vara för evigt. Han är världens bästa. (Hoppas han inte läser detta, då blir han väl mer Macho^^ haha!) Min MR :P skratt!

Jag och Robert gjorde dock nåt lite oväntat häromdagen. Vi köpte en bil^^ Det var roligt. Jag har ju vart emot att skaffa bil då vi bor här nere eftersom det är så dyrt. Men då vi började räkna på det så blir det inte så mycket mer än vad vi betalar nu och då fick vi en helt ny bil! Bara våra busskort tillsammans varje månad kostar liksom 1580:- Nu kommer vi (i runda slängar vad vi räknat på) betala med bil + bensin 4000:- (2000:-/var. Det är mindre än vad jag betalade på Polon, dock så var jag ju själv då, men ändå! NICE!)

I lördags så var jag och Robert och kollade först på Audi, vi provkörde en A1 och den var mycket trevlig. Vi fick kostnadsförslag osv osv. Vi for hem och funderade lite under kvällen och bestämde oss för att gå ner på söndagen och prova en Polo.

Söndagen blev alltså följande. Vi gick dit och eftersom jag redan ägt en polo (Ralf) och varit nöjd så visste jag ju vad det var för bil. Vi fick provköra en och det som var skillnaden på den vi provkörde och min Ralf var att motorn var lite mer kraft i. (Dock så fick vi inte provköra den som vi fick kostnadsförslag på som då var en automat som jag kände mig lite anti till) Den med automat skulle dra 5,4 och utan 5,2. Jag trodde faktiskt det skulle skilja mer.

Vi gick hem och funderade. Robert kontaktade sin bank och fixade så vi fick låna upp till kontantinsatsen på lägenheten. Det gick bara super. Vi har diskuterat fram och tillbaka vad vi ville ha med en bil. Robert var mycket inne på att ha krok på bilen. Just av den anledningen att om vi ska å köra vattenskoter eller nåt så kan man bara ta släp å dra istället för att måsta låna någon annans bil. För mig var de viktiga att de inte sku bli så sjukt dyrt då jag faktiskt inte än tjänar så mycket.

Robert ringde mig på tisdagen och sa att han fått pengarna på kontot och att han skulle fara å se vad vi skulle köpa för nån. Sen sa jag han fick bestämma eftersom för mig spelade det ingen roll och det var ändå han som fick stå för kontantinsatsen. Han ringde sen upp mig och sa att vi skulle fara och skriva papper. Jag blev EXITED! Jag sprang ner och kollade ut genom fönstret för att se i vilken bil han skulle komma, då jag ännu inte visste vilken bil han valt. Och han kommer hem med Audis röda låne A1. Det var helt rätt! :D Det kändes ända ner i tårna! :D


Vi drog och skrev papper och igår den 13/3-12 blev vi ägare av en mycket fin Audi A1. Min nya bäbis. (och tro mig, jag har redan lekt kommandora och sagt till Robert vad som icke får vistas i vår nya Frans) Detta innefattar dryck, mat, rök. Plus säkert nåt jag glömt. Nästa onsdag lämnar vi in honom för att få dragkrok monterad. Robert kan prata för sig han! :D Vi fick dragkrok billigare, billigare försäkring i 6mån bara för vi dealade och sa vi annars skulle gå till byggnaden bredvid å köpa en Polo ;D Sjukt dock att det skilde så mycket på försäkringen. Jag skulle bara betala hälften så mycket som Robert! Så bilen står nu på mig med Robert som medlånstagare :)

Ja, nu har jag svamlat iväg vad jag funderade på egentligen. Men här är iaf Frans! Min nya pärla! (Vår^^)