Jobb, alkohol och beslut

Blev en liten Sangsom/cola grogg nu. Jag är på ett konstigt humör. 

Fick beslut igår. Det kommer bli åtal av det hela. Förhör å allt i rättegång. Ska man skratta eller gråta? Patetiskt att det tagit så lång tid. Så sinnessjukt energikrävande prövning har jag aldrig gått igenom och som det känns nu så har det bara börjat.. 

Jag har slipat lite i hallen. Jag och R har sagt att vi inte ska spackla alla tapetskarvar utan bara slipa hela väggen för att rugga upp en yta (då tapeterna har lite struktur så blir det lite wierd att bara spackla skarvarna då den ytan då efter målning blir slät och inte övriga tapeten) Men jag orkade inte ens slipa. Jag kan inte hålla tag i slipklossen för mina muskler i underarmarna krampar och jag tappar greppet. 

Får se när R kommer hem idag. Jag skulle vilja ha lite adrenalin. Ska fråga om vi kan åka lite hoj.

30 Maj 2008 komme denna donnan förbi och berättade hon va gravid. Tiden går så fort! Du är saknad här nere i Söder My Love!

1 Juni 2008 var vi illervakt till lilla B! :) Saknad.


Jag sitter och kollar på min dayvievs och blir sentimental av gamla saker. Blö. Kapten röd spelas från The Voice kanalen på radion.  http://www.youtube.com/watch?v=0gsyuT5NYN4

Aja, nu blir det städa bort lite. Ha en trevlig kväll alla.

Suktar

Just nu sitter jag och suktar efter nåt sånt här... 
Ungefär SÅ bra är det...

Fin får lida pin

Jag sitter som vanligt och väntar på att Robert ska komma hem. Han skulle sluta 21 sa han. Tiden rinner iväg. Han fick hem sitt lönebesked igår. Visst var det trevligt med lönen. Men att se att han jobbat 210 timmar förra månaden kändes i magen. Sådär dåligt. Snitt 10,5timme/dag mån-fre. (ev några timmar på nån lördag) Men ändå. 

"Min fantasivärld" säger att det inte ska va såhär. Att kämpa för något innebär att man faktiskt vet vad man kämpar MOT. Nu finns det liksom.. Vad?

Ibland är jag glad över att vi har faktiskt kontroll på vår ekonomi och faktiskt har rätt fina saker. Men mer och mer känns de bara jävligt tråkigt när man inte har några att dela det med. Vi har en fin bil, men när ska jag hinna använda den? Och till vad? Storhandling (1-2ggr/mån) är typ enda ggn jag kör bil (överdriver troligen men känns som det iaf) Att köra och parkera utanför jobbet är INGENSTANS ekonomiskt försvarbart. Då kan jag lika gärna stanna hemma då det är typ halva min dagslön xD

Så till titeln. Jag har som kommit på mig själv med att allt oftare vilja ändra min stil (jag skulle inte för ALLT i världen byta ut mina fejk-converse men jag skulle vilja ha alternativ. Man får ju tex fett snygga ben i ett par (som hm kallar det sneakers) skrattar högt! I min värld är inte platåskort sneakers, men tydligen i hm´s värld^^

Men hur byter man stil? Kan man byta? Kommer folk tro att jag har värsta krisen? Jag tror inte jag har det. Men jag är så less att var man än far känna sig som den fula ankungen. (som är typ hur "killig" som helst jämfört med alla andra tjejer) Jag kan inte smink, mode eller hår. Men jag skulle jättegärna lära mig. Men det grämer mig att jag inte har nån att faktiskt va "tjejig" med. Ingen syster och mamma räknas inte som kunnig inom det området tyvärr. 

Jag googlade platåskor och dessa kom upp. Lite roliga och nåt som jag inom nån typ av framtid skulle kunna tänka mig att använda :) Kaxigt men ändå fint :)

Suck. Ingen Robert än.. Klockan är 22. Nu blir de å torka håret å sen sova. (om jag lyckas idag, igår gick de inte sova.)

Igårkväll var för övrigt en mycket trevlig kväll :) Satt å pratade med Lisa i telefon ett bra tag, och det kändes så vuxet. Vi pratade om det med. När fan växte vi upp? Vi är bara liiite äldre (host) men när började vi känna oss vuxna? Tiden rann iväg och det var mycket trevligt! Lite skvaller, lite seriöst och en å annan tokighet! :D Superbt!

Jag längtar för övrigt till på lördag. Då får jag träffa 3 av mina fina damer från HC å vi ska festa loss! :) De ska bli himla roligt! (och min ekonomi är redan paj, så vad gör lite till *grymtar lite upprört*)

I huvet på Ninni

Behöver jag säga mer?

Ja, såhär är min lördag. Robert drog och jobbade. Morgonen började wierd. Vaknade vid 8.

Nä det står still i huvet. Jag tog en oxascand innan Robert for. Direkt jag bara "är" så styr mitt huvud iväg till att jag mår dåligt, det negativa, det fruktansvärda. Det har tagit över. Inget känns bra nu. Allt från förhållande, jobb, fritid. Allt är kasst. Jag kan ge hundra exempel. Inget är positivt. Inget går framåt. Allt stilla eller bakåt. Fuck it! Det är svårt att styra från det dåliga. Jag är så van att vara där. Det "bra" är i skymundan. Jag vet knappt vad det bra är längre. Alla "bra" saker har även nåt dåligt.

WROOOOAAAAAAAAH! Tänk om man bara fick skrika å döda. Det vore bra.

Låt Juni va min månad

Ja Maj har ännu inte bjudit på nåt fränt, bara massa kostnader. Som nu känns helt i onödan. Jag sitter med gråten i ögonen och vill bara bort. Robert jobbar över. Han har nog fått delarna till sina hojjar nu som han ska fixa. En av dem (Bmw s1000rr) Som han ska köra i sommar :) (Ska sättas ihop)

Den andra är en Suzuki Gsxr 750 som han ska sälja. (Byte av bromsskiva m.m)

Så nu har jag lagat mat å städat undan. Jag har så ont i kroppen. Mina händer är helt bortdomnade så jag höll inte på få upp mjölkpaketet, vilket i sin tur ledde till att jag blev ledsen för orken är inte med mig.

Den 31maj kommer vi upp till Umeå en sväng. Händer tusen saker men mest att Lilla V fyller stora 1år! Ska bli roligt att träffa alla igen.

Vad jag önskar att jag kunde berätta vad som händer med mig. Ni kanske tycker jag är astöntig som gnäller om att jag har ont i min kropp och har stört lite pengar. Men det jag pysslar med kostar en jävla massa pengar och energi. Det är roligt ibland, men ibland så vill jag bara gråta och hänga mig.

Nu ska jag ta en temugg och kolla hockey. Tyvärr så är inte mitt halsonda över än och vaknar svintidigt och måste kliva upp och kraxa och snyta mig för att kunna somna om.

Förresten så blev vi ju sjuka för att det blev så tvärkallt hemma. Men jag har kommit på att de jävla nötterna har ju stängt av våra element!? WTF liksom? Dårar! Jag är en frysande individ som behöver minst 20 grader varmt!

På lördag ska det bli roligt. Då ska jag fara och kolla på då Danne ska tävla i styrkelyft. (R ska jobba...) Kanske till och med bygger upp nån form av längtan tillbaka till styrkelyftet. Vi får se! :)

Nä nu får de väl va gnällt nog. Men jag vill att R ska komma hem nu. Vill kramas. Och kanske gnälla om min dag.

Sjukling talar

Vaknade nu kl 5 av att min hals inte går att andas igenom utan att hosta som en galning. Näsan är täppt så det alternativet gick inte heller. Har varit hemma från jobbet torsdag och fredag. Sån jävla värk i kroppen så känns som jag är 110 år gammal. Direkt jag vänder på mig så måste jag stånka för att det hugger i skulderblad och värker i precis varenda led som finns. Jag var till läkaren igår för att min hals är fucked och inte går att svälja med ibland. Hon sa att både hals och öron är lite röda så jag bara skulle vara hemma och vila tills det gick över. Plus att äta alvedon sa hon.

Jojo men om man inte kan sova om nätterna är det ju svårt. I torsdagsnatt tog jag en stilnoct. Jag var vaken en stund efter och kollade på lite tv och spelade candy crush. Vi sover i vardagsrummet igen för jag är övertygad om att det var sovrummet som fick oss sjuka. Draget och den dåliga luften. Men iaf, vi sover i vardagsrummet och R hade redan somnat. Jag började se allting som att saker va tecknade, tecknade med färgglada färgpennor. Inte tusch utan vad heter det, hmm, typ ja skit samma, tecknat var det iaf. Och jag frågade R igår om jag hade sagt nåt konstigt. Han berättade att jag hade strykt honom på kinden och sen försökt he min hand i hans mun. Sjukt wierd. Men jag sov gott iaf.

Igår kollade vi hockeyn och sen på min telefon på youtube hur många som failar då de kör mc och cross. Lite underhållande men samtidigt känns de så ont då de kraschar^^

Jag sa till doktorn igår att jag hade förresten slut på mina mediciner och om hon kunde skriva ut nytt. Hon frågade vad  det var för recept och jag svarade stilnoct. Hon typ halvgapade och sa: "Men du är ju en så ung och fin tjej, hur kommer det sig du behöver ta såna mediciner"? Jag sa att jag går igenom rätt jobbiga saker samtidigt som jag går i terapi och har svårt med sömnen. Hon kollade när jag senast fick utskrivet och det var i December. Jag sa att jag visste att det var starkt beroendeframkallande och att jag inte är en missbrukare. Hon höll med men såg skeptisk ut (vilket jag förstår, jag hade säkert gjort det i hennes sits) Men fortfarande så är det jävligt jobbigt att hela tiden måsta förklara sig (Ja jag vet det var 5 månader sen sist jag förklarade, men nån gång kan man ju hoppas jag ska måsta slippa försvara och förklara mig hela tiden)

Jag sitter och dricker te. Försöker få bort rethostan. Det känns kyligt i hela lägenheten. Det är ingen snö ute men det är fan inte varmt iaf.

Jag fick hem ett papper igår. Ett papper som satt massa stress i min kropp. Kommer jag hinna? Svisch så är en månad förbi och jag inte var förberedd. Hur förbereder man sig?

Jag känner mig otroligt osocial. Och tjurig. Jag vill vara frisk och ha lite ork i min gamla kropp.

Jag har varit på kanten på slutet. Kanten om vad som är vettigt och inte. Jag har ifrågasatt min man konstant om varför han kan jobba 13,5timme och sen komma hem och sätta sig vid datorn och sen gå och sova. Utan att spendera minsta tid med mig. Känts på slutet som att han undvikit mig och bara varit på jobbet eller sökt ursäkter för att "skruva hoj". Då kommer tankarna. Är jag så jävla jobbig? Är han otrogen nu? Är han på jobbet för att kolla på andra? Älskar han mig inte längre? Ständigt söker jag bekräftelse i hopp om att förstå. Men jag gör inte. Jag tvekar. Jag blir förvirrad. Jag känner mig oälskad och bortglömd. Det är ingen trevlig känsla.. Den gör ont.

Som vanligt i mina inlägg så brukar jag som till slut komma fram till varför jag egentligen sitter här. Och nu har det väl kommit fram i min hjärna att detta är nog anledningen. En otrygg dam som är sjuk, sover lite och får nedslag på hennes försök att få den bekräftelsen som hon faktiskt behöver när hon är nere i en svacka. Inte samma bekräftelse som jag sökte förut i tillfälliga sexuella kontakter. Utan från min R, varför är det såhär? Kommer det va såhär länge? Duger jag inte längre? Har jag blivit för gammal för honom nu?

Fy fan. Om jag hade känt att jag hade klarat å sova bort en hel dag hade det varit så skönt å bara ta en stilnoct nu. Men det är det inte. Jag vill vara med min fina och försöka förstå varför allt detta bubblar i mig. Men han ville skruva hoj. Så jag vet inte vad det blir.

En ledsen dam säger fortsätt sov för fan medans du kan. Nu spelar jag lite candy crush.