Långt borta

Jag älskar denna skrutt. Vi har det upp och ner. Men om jag bara kunde ta mig i kragen och släppa allt gammalt som jag dras med och mår dåligt över så skulle allt vara så mycket bättre. Det kommer att bli bättre bara väntan på den jävla rättegången (nr.2) är över! Och att jag ser mig själv som en människa som faktiskt är fin. Då kommer det bli bättre. Det SKA bli bättre. (bild från 5oktober -13)

Jag tränar nu flera dar i veckan hos grannen. Kliver oftast upp 5.30 och tränar 5.45-6.45. Har gjort ett 3 delat helkroppsschema som vi kör varje dag. (hade 1 vilodag förra veckan) Då jag tidigare delat upp muskelgrupperna så är det intressant att man faktiskt hinner med hela kroppen på 1 tim bara man ger sig fan på det! Jag mätte mig i måndags? så nu ska vi se framöver hur det artar sig.

Inget nytt på jobbfronten. Har skrivit till 7st på fb idag om att jag kan passa deras hundar. Får se om jag får några napp. Sökt hur många jobb som helst via Plastbanken den senaste månaden men inga napp där heller. Jag vet som inte vad jag ska göra. Skickade in till Alfa-kassan i måndags så hoppas de godkänner och iaf ger mig existensminimum så jag kan betala mina räkningar och bidra till mat på bordet! Nu äter vi ur frysen de vill jag lova. Är spagetti var och varannan dag och annat skräp. INTE roligt när man ska träna och hålla sig nyttig när man går på ica och tänker. Nej jag kan inte köpa den där broccolin den är för dyr.. Snyft.

Vi är vana att leva bra jag och min man. Nu när hans inkomst inte är vad den varit då han bytt jobb och får en lägre ingångslön. Och jag är arbetslös och inte får nåt.. Det skapar lite gnissel i vårt hem. Vårt hem som annars hade kunnat vara ett paradis. Nu känns det som rena bagdad ibland. Jag kastar en bomb på Robert och han tar emot och blir M-R. Våra månadsutgifter på huset är mindre än de var på vår lägenhet i Södertälje, men nu när R pendlar så blir bensinkostnaden ganska hög! :/ Han pendlar 4 dar i veckan, det är 12mil fram och tillbaka. Så MINST 48mil/v.

Jag vet mycket väl att folk har de sämre än oss. Vi har kärlek, men tyvärr glömmer vi bort den. Vi har fina människor runt omkring oss som stöttar. Men jag glömmer lätt. Robert är lite mer trygg och har hopp om livet. Medan jag är den som han måste rycka upp var och varannan dag och säga att det ordnar sig.

Jag hade en önskan om att vi skulle fira jul hemma i vårt hus med massa pynt, musik, mat och kärlek. Nu känns de som att jag tappade lusten. Jag har inte råd att gå å köpa den där fina tomten som jag hade önskat skulle sitta i fönstret och kika på oss. Men jag har nämnt till några i min omkrets hur det är. Härom dagen komme mina svärfars med 3st julstjärnor som de tyckte kunde passa här. När de hade farit fick jag tårar i ögonen och hopp om att vi faktiskt kunde få det mysigt med. Jag var hos grannen och tränade och hon gav mig lite julgardiner och sa att vi kunde få en av deras plastgranar (eller om vi ville ha en riktig) för de hade ändå 2 plastgranar. Det är så underbart att ha såna människor som bryr sig och jag är evigt tacksam.

Jag försöker uppdatera min bilddagbok med. Är på April men jag har iaf börjat pumpa upp bilder. Heter Ninnsku på www.dayviews.com

Nu sitter jag och gråter så nu orkar jag inte skriva mer. Bäst att gå ner och börja med maten så min fina skrutt får mat när han kommer hem. Ikväll lyxas det med kyckling som jag tinat ur frysen.

Ögon, Hjärta, Själ

Jag har just varit hos grannen och var full rulle med 6 barn där. 

Pengar tynger mig nu. Jag har lite pengar kvar men nu när räkningarna ska betalas så flyttas allt över till Robert.

Så nu har jag inget längre. Inget att glädjas åt. Många längtar till jul. Men som ni kanske vet så tycker jag ej om jul. Det känns bara ledsamt och stressigt. I år blir de kanske lite mys med min älskling. Fira hemma och eventuellt kära vänner.

Jag har uppenbarligen prioriterat helt fel. Jag har prioriterat städ och utseende. Skulle prioriterat att hålla koll på mina jobbpapper å sånt. Har letat idag men hittar inte ett papper som jag måste ha till alfa-kassan. Suck.

När jag gått hem från grannen så fick jag tårar i ögonen. Jag vill verkligen ha en hund. Det är så tomt. Nu när Robert är i Umeå så är de ännu värre. Jag har egentligen tusen saker jag måste styra med för att försöka hitta jobb men går segt.

Guldkorn i vardagen

Det har varit en intensiv helg. Med massor med folk, massor med alkohol och massa mat!

Här är alla som var här eller kikade förbi:
Jag, Robert, Therese, Krille, Niklas, Vickan, Andreas, Amanda, Camilla, Emma N, Emma C, Crydd, Lisa, Frida, Benny, Mimmi, Erik och Marie.

Jag och Robert är väldigt nöjda med helgen. Vi har haft trevligt och ätit & druckit gott. Robert däckade 00 på fredagen^^ jag partade lös rätt hårt med:p blev en tung söndag. Igår städade jag ihop allt och började städa. 1 sopsäck full med pantburkar och 5 systempåpsar med glasflaskor^^ och 10 tvättmaskiner!!

Idag har de med varit fullt upp men varit lite lugnare. Är nog kanske fortfarande bakis?:p

Jag tittar nu på masterchef och är sjukt hungrig. Blir nog någon mat nu. Inte i deras klass men:p

Jag och Robert pratade om våra räkningar igår. Vi ska ut med minst 27 000:- (varav 15 000:- är pelletsen) och han får inte en hel lön och jag får ju inget. Va fan. Det börjar kännas att jag inte har något jobb nu. Paniken stiger. Jag vet att det alltid löser sig, men nu börjar de bli jobbigt.

Nu mat annars blir jag tjurig.

Tankar och funderingar om livet nu och framåt

Nu kan jag väl påstå att jag och Robert lever ett liv där vi unnat oss att köpa saker vi vill ha och inte tillfälliga saker som man köper "bara för att". Vi har en fin säng, bra tv, soffa på ingående, biljardbord, köksbord, 2 fina bilar. Pengarna har rullat på bra här, och nu har vi nånstans landat. Landat med bra saker som vi gillar. Sen så köper inte pengar lycka, det vet vi ju alla. Nu har ju jag blivit arbetslös vilket leder till att vi måste försöka dra tillbaka lite på shoppandet. Annars kommer det bara bli Robert som handlar, och det känns inte så himla bra. Även fast jag säger att Robert betalar och skrattar lite (ifall nu någon påpekar något) Så försöker jag mitt allra bästa att hushålla så att vi kan köpa bra mat och saker till hemmet för mina pengar med. Jag är ju inte snål, jag har bara lite mindre pengar än vad han har, vilket automatiskt leder till att han tyvärr får spendera mer pengar än mig ifall vi skulle behöva något. Äh det här blev tramsigt. 

Men iallafall så lever vi ett liv där vi prioriterar att köpa saker till hus osv istället för att resa bort eller något sådant. Nu snart nalkas inflyttningsfesten och vi har några ospelade kort i bakfickan som vi hoppas folk ska uppskatta.

Jag har iaf börjat känna stressen av att inte ha något jobb. I den mån att jag är orolig över räkningar osv. Jag har ändrat min csn-skuld så den ska komma varje månad istället för var 3e. Så det blir lite bättre iaf. Sen är det ju allt som tillkommer med hus. (även fast vi lever billigare i detta hus än vad vi gjorde i södertälje) Men än dock så kommer stora saker som ska betalas. Härom veckan så var pelletsbilen här och pumpade in 6 ton pellets. En räkning som vi inte fått än så blir spännande att se vad den hamnar på.

Vi fick igår ett mycket fint skåp av Lisa i hällnäs. Vi ställde in det i sovrummet och jag tyckte det blev fint :) Robert är kluven, men han gillar det nog till slut :)

Vi fick även låna en 160 säng av Lucas och Lars. Som nu står i vårt vardagsrum. Jag har mätat hur det kommer bli med soffan. Det kommer seriöst vara på mm som det kommer rymmas, så jag hoppas det gör det!

Jag har städat lite där nere. Nu sitter jag uppe och skriver. Ska snart börja gå igenom datorn och lägga in ny musik på mp3-spelaren så jag kan ta en välbehövlig promenad sen. Eventuellt träna lite här hemma. Det behövs! Tyvärr. Även om inte vågen säger allt, så säger den mig tillräckligt mycket. Kan tappa 10kg innan jag är nere där jag har mitt mål. Mitt mål som jag en gång hade 3kg till att tappa. (kan ni nu räkna ungefär som jag så förstår ni att jag väger 7kg mer än vad jag gjort innan.) Så nu blir det promenader till att börja med iaf. Finns som inte nån plan att börja på något gym då jag inte har något jobb. Bensinpengar + gymkort finns inte i en budget för en arbetslös dam.

På onsdag ska jag till tandläkaren och sen ska jag jobba lite extra på Ica. Blir nog intressant att se om kunskapen sitter i fortfarande.

Aja, nu ska jag försöka mig på att sy en kjol. Och fixa musiken osv.

Ha en bra höst-dag.

Tisdagsångest

Herrn är på jobbet. Hans allra första dag. Jag var väck i huvet imorse när han sa hej då. Sluddrade lite men minns inte vad jag sa. Jag var borta pga stilnoct. Den tunga kroppen släpades med våld upp vid 10. Jag vaknade 9 men jag kunde inte ta mig upp. Jag åt en skål kräm.

Nu har jag sopat ur den öppna spisen, slängt in en tvätt, plockat in i diskmaskinen. Sen tog det stopp.

Jag läste halva historien på FB som nån människa "gillat" nåt om övergrepp. Jag orkar inte med att folk "gillar" en sån historia. Även om det är nåt retarded som hänt så är resultatet bra och det man "gillar". Usch, jag blir så jävla äcklad.

När jag mår dåligt så vill jag bara va ensam ett tag. Jag vill hitta mitt eget sätt att handskas med vilka problem de nu än må vara som jag möter. Jag avskärmar mig mot omvärlden. Detta är mitt sätt att överleva. Att utsätta mig för att umgås med folk som jag tycker om samtidigt som jag har saker inom mig som jag känner att jag ännu inte klarar av att prata om är jobbigt. Jag känner mig ofokuserad, lättirriterad, ledsen. Jag kan inte va mig själv. Det slukar energi att hålla inne det som jag fortfarande bearbetar.

När jag mår dåligt blir jag inåtvänd och vill få tid att handskas med både mig själv och att handskas med andra. Jag är en tickande bomb. Som kan brista ut i okontrollerad gråt eller brinnande ilska. Tyvärr på slutet har gråten varit de som kommer först. Och de kan jag kontrollera mindre än ilskan eftersom jag inte är lika van att bli ledsen som jag är att bli arg.

Jag vet att jag är dålig på att höra av mig när jag är såhär. Men jag lovar att det är inte för att jag inte vill eller för att jag inte bryr mig. För det gör jag absolut. Men jag har svårt att förklara vad som händer med mig när jag får en sån dag när jag vaknar upp och bara allt i livet känns meningslöst och bittert. Världen är grå. Jag kan inte njuta av allt det som jag vet är vackert. Som hösten, jag brukar tycka den är otroligt vacker med alla färger. Nu tänker jag bara att vintern snart är här och ser de gula löven falla och jag suckar.

Jag har ingen terapeut här uppe ännu. Min allra bästa terapeut jag nånsin haft är fortfarande kvar i Södertälje. Hon är bäst. Vi har kommit långt i min utveckling/bearbetning och hon har blivit en god vän också. Hon finns här för mig även fast vi bor 70mil bort. Det mina vänner är en otroligt stark och underbart trevlig kvinna som jobbar för att jag ska må bra även fast jag inte längre är hennes "patient". Som flög upp till Umeå för att stötta mig på min rättegång (även fast det visade sig att hon inte fick vara med på rättegången, pga att han krävde stängda dörrar) Vi har delat mycket och jag hoppas att du aldrig försvinner ur mitt liv!

Nu till alla måsten. Jag måste skriva om min cv. Jag måste fara och skriva ut min cv. Jag måste söka jobb. Jag måste färga mitt hår. Jag måste va social. Jag måste va en snäll och glad flickvän. Jag måste sota pannan. Jag måste städa. Jag måste sy upp gardiner. Jag måste göra om på toan uppe. Jag måste måste måste..

Jag vill. Jag vill lyssna på musik och läsa en bra bok. Jag vill krypa ner under täcket och dricka en god chailatte. Jag vill ha en soffa att bädda ner mig i och titta på en awesome film. Jag vill bubbelbada tills min kropp känns som spagetti. Jag vill få massage på min trasiga kropp. Jag vill gå till frisören och att hon ska fixa mitt hår fint. Jag vill fettsuga min mage. Jag vill förstora mina bröst. Jag vill ha hjälp att styra upp min garderob, den är ett mayhem, jag har ingen stil, jag vill ha en stil som jag känner mig fin och bekväm i. (inte bara ser alla extrakilon och valkar) Jag vill ligga bredvid Robert och lyssna på hans hjärta samtidigt som han kramar om mig som bara han kan. När man känner att det är VI, kärlek, att vi alltid kommer va vi.

Vi har varit tillsammans i 1år 9månader idag. Även fast vi träffades i November. Så har vi som ingen "egen" dag. Denna dag valdes så att vi skulle kunna ha en att "fira" på. Men jag vet inte vad det är att fira. Jag är en ledsen, trasig dam som har svårt att se bra saker nu. Jag är i ännu en negativ tid. Allt som händer är bara dåligt. Säg vad som helst så lovar jag att jag kan hitta vad som är dåligt i just det. Det är inte roligt, men jag är fullt medveten om att det är så.

Jag vet inte vad jag vill som vanligt med det jag skriver. Jag vill att folk ska förstå. Men känns som att nu när jag skrivit detta så kommer jag ändå få skit för nåt jag skrivit. Att nån inte förstår vad jag menar och tror att jag hänger ut någon. Det är inte så. Jag känner många människor och jag vet att folk läser det här. Jag beskyller ingen annan än mig.

1 oktober.

Måste skriva av mig

Sitter och lyssnar på The Game av Disturbed. Apan skriker på sitt eget säregna vis.

Jag är ju arbetslös from idag. Var hemma sjuk tis-fre förra veckan. Vilket säkert hjälpte till att inte förlänga min tjänst. De hade tydligen anställt en from denna eller nästa vecka. Och pga detta så kunde de inte anställa fler assistenter. Ej heller ha någon som avlastade Annalill. Så det känns tråkigt att inte ha något mer jobb. Jag har däremot blivit mer och mer sugen på bara jobba nånstans på lör-sön för att få in lite ob timmar och sen få vara ledig på veckorna. Att gå tillbaka till ica känns både och. Ett steg fram, två tillbaka.

Nu slogs Down with the sickness på, av samma band.

Igår så slog det slint mellan mig och Robert. Saker planas ut och blir tråkiga, missförstånd sker, irritationen växer. Vi klev upp sent idag. Hade en dispyt. Jag har inte ätit på hela dan. Matvägran infinner väl någon slags struktur i den snurrande vardagen. Alla jävla måsten. Man måste tvätta, laga mat, diska, prata, knulla, städa, "fixa klart" diverse i huset, duscha, borsta tänder, borsta hår, klä på sig... BRÖÖÖÖL! Jag orkar inte.

Ten thousand fists.

Den här jävla rättegången gick ju dåligt med. Han blev inte dömd, åtalet ogillades, men skadestånd ska betalas pga att de dömde till min fördel. Bara det att åklagaren fuckade upp årtalen och detta gjorde att Domaren mfl inte kunde döma honom. Detta har skapat ännu mer tryckt stämning bland de man träffar. MÅNGA har sagt till mig: "Men Ninni, du måste ju förstå" Alltså detta gör mig så jävla arg och frustrerad. VEM fan är det som ska förstå!? Jag ville att han skulle dömas så han kunde få VÅRD, och att han ska förstå vad han faktiskt gjort. Min mening var aldrig å sätta honom i fängelset. Överklagan ska ske innan 10okt. Min advokat har ännu inte fått tag i åklagaren. Så jag vet ännu inte vad som händer. Att gå i ovisshet och vänta på besked känns långt ifrån roligt.

Mina dåliga vanor har trappats upp. Jag äter nu Stilnoct var och varannan natt. Jag varvar vissa dagar med Oxascand. Alkoholen rinner ner ibland (Dock aldrig i samband med tabletter. Jag är inte självmordsbenägen) Jag tycker att det är viktigt att nu ni som läser och är nyfikna får veta. Mitt humör är åt helvete och jag skulle vissa dagar vilja sitta mitt ute på en ö i ensamhet och skrika mig hes och hugga med yxa på träd eller what ever. Nåt som får ut mina känslor utan att omvärlden ska måsta höra.

Robert åkte iväg för å fixa med vår surfplatta som blivit knäpp, halva bilden är mycket ljusare än den andra. Jag tänkte då att jag skulle få utlopp för lite ilska. Jag tänkte hugga ved. Tror ni att yxan finns nånstans!? NEJ! Den är fan spårlöst försvunnen. Jag blir så sjukt irriterad.

Inte nog med det så har ju min telefon fått nå CP, den startar inte! Jag har provat ladda den på 3 olika ställen, kopplat in den i datorn. Tänkte tömma den så jag kan lämna in den. Tror ni det funkar ändå!? NEJ!

Jag hatar mitt liv just nu.

Jag må framstå som en häxa, golddigger, alkoholist eller knarkare. Ni som inte känner mig kan omöjligt förstå det jävla mayhem som är i min kropp. Jag förväntar mig inte att ni ska förstå. Men humörsvängningarna går snabbt och tålamodet är kort. Så undrar ni något så FRÅGA. Jag pratar hellre om allt som hänt än att trippa på tå runt och inte pratar alls. Jag är en verbal dam som blir frustrerad över att allt är som det är, att lagar och regler är så sjuka.. Världen och jag bråkar fortfarande.

Jag har mina sköldar uppe nu, minsta lilla som är dåligt eller kommentar som ska vara "ett skämt" kan jag tolka som ett direkt angrepp mot mig.

Ett uppslitet öppet sår är min själ. Kommentarer är som salt på detta öppna sår. Det fräter och gör jävligt ont. Jag blir förhoppningsvis starkare när skiten läkt. Men hur länge ska jag måsta kämpa? Kämpa för att leva. Kämpa för att VILJA leva. Hela tiden möta prövningar som ska ta kål på all min energi, kräva allt mitt fokus, smärta, tårar, ilska.

Jag skulle så gärna vilja orka börja träna på riktigt igen. Detta må låta konstigt. Jag har hört "Men det är ju bara att börja, då får man mer energi efter ett tag ju!" Men glöm, jag känner mig själv och jag vet hur jag funkar. Jag måste spara all energi jag har för att kunna va någorlunda skärpt i det vardagliga livet, inget finns kvar till träning. Fitness.

Suck. Jag är en ledsen dam nu. En som saknar saker från det förflutna. En som önskar mer än livet själv att saker vore annorlunda.

Blev väl som inget vettigt avslut på det här. Men det är detta jag behöver få ur mig nu.

Sälja boende

Ja nu är det avklarat. Lägenheten lades upp på hemnet den 28juni för 375 000:- (Robert köpte den för 250 000:-)

Visningen för lägenheten var både den 3 och 4 Juli. På första visningen mötte jag 15 personer på väg ut från vår lägenhet. Jag blev chockad. Hela 18st var på första visningen (Redan här frågade de mäklaren Tinna Briem om de fick lägga bud, hon sa att det gick bra att maila och smsa henne) Dag 2 så kom det 4st. Men budgivningen var redan igång. Innan den 2a visningen låg budet redan på 395 000:- Igår var det klart (efter en paus från fre kl.15 till mån kl. 10) Vi är stolta och sjukt jävla glada. Vår lägenhet såldes för 675 000:- och vi skrev papper igår :) Det var 11st olika budgivare. Jag fick sms för varje bud som gjordes - HELA 42ggr höjdes priset av budgivarna! Vilket gjorde att vår mäklare fick eld i rumpan och insåg att hon kunde verkligen sälja vår lägenhet :)

Idag har varit en flummig dag. Lugnt på jobbet. Jag är väl medveten om att på fredag är det slut. Jag har varit i 13 månader på samma ställe. Vad ska jag göra nu? Jag hittar inte något jobb. Eller har inte fått svar på de som jag verkligen skulle kunna tänka mig. Jag hoppas fortfarande. Plugga vet jag inte om jag är pepp på. Vet ännu inte vad jag vill göra. Jag ger det en chans att bara dra till Umeå och känna mig för och kanske öppnas någon ny dörr :)

Troligen så åker jag till Sälen på torsdag. Med ett släp grejer från lägenheten (som vi ännu inte packat än^^) och jag vill ta med mig Hugo (Suzuki Gsxr 1000 om någon missat min fina!). Frågan är väl var jag ska ha den? :/ Händer nåt med den med (Fick ju Roberts cykel snodd utanför jobbet) Så kommer jag fan brinna upp av ilska! Nä nu ska vi inte ta ut nåt i förskott. Men man måste ju vara rädd om det man håller kärt!

På söndag den 21a kommer jag nog till Umeå. Sen var jag ska he grejerna jag tar med vet jag inte riktigt^^ Vi måste nog mäta lite då vår 1a i umeå är på 14? kvm xD haha!

Bjuder på lite lägenhetsbilder som lades upp på hemnet & fastighetsbyrån! :) Nöjd Ninni! :D

Annonsen:

13juni2007

Herregud, i torsdags var det 6 ÅR sen man tog studenten!^^

Sentimental

4 år sen hårförlängning med tejp. 

Lyssnar på:
http://www.youtube.com/watch?v=U4iyvb-crCQ&list=PL819D42012B1BBAB1 

Jag sitter och glor gamla bilder...

Måndag

Åter till verkligheten med huvet fullt av massa dåliga tankar.

Lyssnade på deppmusik både igår och idag. Sån musik man inte ska lyssna på när man är nere. Men jag måste, det är som en drog nästan. Ska jag ner på botten ska de slå hårt. Nu är mina enda tankar att sitta i badkaret och duscha i skållande vatten och bara sluta tänka. Alternativt dricka alkohol tills livet känns en aning lättare. Eller bara sova. Har använt stilnoct 3 dar i rad nu. Jag hoppas det är en fas. Jag skulle inte vilja fastna. Men det är så skönt att bara kunna ta en när man ligger i sängen och tankarna bombarderar mig. 

Hur blir sommaren? Får jag något jobb? Kommer R få jobb? Kommer R plugga? Kommer vi ses något? Kommer vi ses för mkt? Kommer jag hitta jobbet jag vill ha? Vad vill jag jobba med? Hur kommer mötet på onsdag att gå? Kommer jag nånsin bli skuldfri? Kommer jag nånsin bli skadefri? Kommer mitt hår nånsin bli fint? Kommer jag kunna operera mig snart? Kommer JAG nånsin bli fin i mina ögon? Kommer vi skaffa en bebis? Kommer vi förlova oss? När kommer jag att få vara lycklig?

Världen är inte bra idag. Jag hatar allt och alla.

Fredag

Igår var det personalfest på THC, mycket trevligt men många glada ansikten.

Idag var jag hos läkaren mellan 11-12. Han skrev ut lite ny medicin som jag ska få ta vid behov. Jag har en bra läkare tack och lov. Synd bara han kommer gå i pension.

Jobb 12-17. (2st terapeuter sjuka..)

Kommer hem och ser ett jobbigt kuvert ligga på golvet. Umeå tingsrätt. Den 5sep kommer bli en jobbig dag.

Luften gick ur mig. Jag vill bara sova. Suck. Aldrig får man glädjas åt nåt ett längre tag.

MC-KORT!

Så jävla fucking underbart! :D Nästan 30 000:- senare så är det MITT! :D LYCKAAAAAAAA! :D

Jag körde upp på denna Honda Hornet. Jag ser skabbig och inte så lycklig ut men jag lovar jag ville skrika av lycka å bara fara hem å säga till Robert att jag lyckats! :D Min allra första körlektion var 15 april. Jag har inte kört nåt hemma (eftersom Robert är för ung) Så de har blivit en del körlektioner ;) 57st 40min lektioner för att vara exakt. (4000:-/10st) Vilket har kostat mig i runda slängar 4000:-/vecka! Så anledningen att jag varit osocial och pank ett tag så är detta anledningen! :D (Jag ångrar inget, även om det blev många lektioner så har jag kämpat med krypning å landsväg. Jag har även hunnit vurpa i regnet i hård inbromsning i 70km/h) Ni får skratta^^ Jag är en erfarenhet rikare! Men 28642:- fattigare xD (SÅÅÅ VÄRT!)

Jag var den enda tjejen på uppkörningen idag av 7st. Han berättade för mig att jag skulle köra först! Å herregud vad jag blev nervös :/ Jag och en till kille hade en lektion från 11 i Södertälje först och övade på krypning och manöver. 13.00 började vi i Tullinge.

Jag fick elsystem på säkerhetskontrollen.
Krypningen blev "T-krypningen" och gå med hojen till vänster å sen backa å börja på andra sidan.
Sen manöverbanan till höger.
Hård inbromsning i 70km/h (vilket jag typ glömde å bakbromsa nästan xD haha)
Hård inbromsning i 90km/h
Sen sa han att jag skulle andas ut och köra bort till de andra och vänta på landsväg.

Landsvägen blev villaområde i Tullinge skog?^^ (Har aldrig kört där!)
Vi stannade även i en backe så han fick prova min start i backe. Jag hade för lite vrid och fick motorstopp. Otroligt nog så stressade jag inte upp mig utan tog det lugnt. Men jag har aldrig svettats så mycket som idag xD
Sen for vi tillbaka mot Tullinge och körde förbi Trafikverket och körde mot slingerbulten. Men hann bara till 1a stället där de har nån grusgrop å sen vända.
Tillbaka på trafikverket så gick jag fram till honom och tyckte det gått bra (självklart nervös över mitt motorstopp) Men sen sa han: 
"Ja men då tar vi å byter radion mot ett körkort då"!

Jag höll fan på dö! :D


ÄÄÄÄNTLIGEN!!!! :D

Jobb, alkohol och beslut

Blev en liten Sangsom/cola grogg nu. Jag är på ett konstigt humör. 

Fick beslut igår. Det kommer bli åtal av det hela. Förhör å allt i rättegång. Ska man skratta eller gråta? Patetiskt att det tagit så lång tid. Så sinnessjukt energikrävande prövning har jag aldrig gått igenom och som det känns nu så har det bara börjat.. 

Jag har slipat lite i hallen. Jag och R har sagt att vi inte ska spackla alla tapetskarvar utan bara slipa hela väggen för att rugga upp en yta (då tapeterna har lite struktur så blir det lite wierd att bara spackla skarvarna då den ytan då efter målning blir slät och inte övriga tapeten) Men jag orkade inte ens slipa. Jag kan inte hålla tag i slipklossen för mina muskler i underarmarna krampar och jag tappar greppet. 

Får se när R kommer hem idag. Jag skulle vilja ha lite adrenalin. Ska fråga om vi kan åka lite hoj.

30 Maj 2008 komme denna donnan förbi och berättade hon va gravid. Tiden går så fort! Du är saknad här nere i Söder My Love!

1 Juni 2008 var vi illervakt till lilla B! :) Saknad.


Jag sitter och kollar på min dayvievs och blir sentimental av gamla saker. Blö. Kapten röd spelas från The Voice kanalen på radion.  http://www.youtube.com/watch?v=0gsyuT5NYN4

Aja, nu blir det städa bort lite. Ha en trevlig kväll alla.

Suktar

Just nu sitter jag och suktar efter nåt sånt här... 
Ungefär SÅ bra är det...

Fin får lida pin

Jag sitter som vanligt och väntar på att Robert ska komma hem. Han skulle sluta 21 sa han. Tiden rinner iväg. Han fick hem sitt lönebesked igår. Visst var det trevligt med lönen. Men att se att han jobbat 210 timmar förra månaden kändes i magen. Sådär dåligt. Snitt 10,5timme/dag mån-fre. (ev några timmar på nån lördag) Men ändå. 

"Min fantasivärld" säger att det inte ska va såhär. Att kämpa för något innebär att man faktiskt vet vad man kämpar MOT. Nu finns det liksom.. Vad?

Ibland är jag glad över att vi har faktiskt kontroll på vår ekonomi och faktiskt har rätt fina saker. Men mer och mer känns de bara jävligt tråkigt när man inte har några att dela det med. Vi har en fin bil, men när ska jag hinna använda den? Och till vad? Storhandling (1-2ggr/mån) är typ enda ggn jag kör bil (överdriver troligen men känns som det iaf) Att köra och parkera utanför jobbet är INGENSTANS ekonomiskt försvarbart. Då kan jag lika gärna stanna hemma då det är typ halva min dagslön xD

Så till titeln. Jag har som kommit på mig själv med att allt oftare vilja ändra min stil (jag skulle inte för ALLT i världen byta ut mina fejk-converse men jag skulle vilja ha alternativ. Man får ju tex fett snygga ben i ett par (som hm kallar det sneakers) skrattar högt! I min värld är inte platåskort sneakers, men tydligen i hm´s värld^^

Men hur byter man stil? Kan man byta? Kommer folk tro att jag har värsta krisen? Jag tror inte jag har det. Men jag är så less att var man än far känna sig som den fula ankungen. (som är typ hur "killig" som helst jämfört med alla andra tjejer) Jag kan inte smink, mode eller hår. Men jag skulle jättegärna lära mig. Men det grämer mig att jag inte har nån att faktiskt va "tjejig" med. Ingen syster och mamma räknas inte som kunnig inom det området tyvärr. 

Jag googlade platåskor och dessa kom upp. Lite roliga och nåt som jag inom nån typ av framtid skulle kunna tänka mig att använda :) Kaxigt men ändå fint :)

Suck. Ingen Robert än.. Klockan är 22. Nu blir de å torka håret å sen sova. (om jag lyckas idag, igår gick de inte sova.)

Igårkväll var för övrigt en mycket trevlig kväll :) Satt å pratade med Lisa i telefon ett bra tag, och det kändes så vuxet. Vi pratade om det med. När fan växte vi upp? Vi är bara liiite äldre (host) men när började vi känna oss vuxna? Tiden rann iväg och det var mycket trevligt! Lite skvaller, lite seriöst och en å annan tokighet! :D Superbt!

Jag längtar för övrigt till på lördag. Då får jag träffa 3 av mina fina damer från HC å vi ska festa loss! :) De ska bli himla roligt! (och min ekonomi är redan paj, så vad gör lite till *grymtar lite upprört*)

I huvet på Ninni

Behöver jag säga mer?

Ja, såhär är min lördag. Robert drog och jobbade. Morgonen började wierd. Vaknade vid 8.

Nä det står still i huvet. Jag tog en oxascand innan Robert for. Direkt jag bara "är" så styr mitt huvud iväg till att jag mår dåligt, det negativa, det fruktansvärda. Det har tagit över. Inget känns bra nu. Allt från förhållande, jobb, fritid. Allt är kasst. Jag kan ge hundra exempel. Inget är positivt. Inget går framåt. Allt stilla eller bakåt. Fuck it! Det är svårt att styra från det dåliga. Jag är så van att vara där. Det "bra" är i skymundan. Jag vet knappt vad det bra är längre. Alla "bra" saker har även nåt dåligt.

WROOOOAAAAAAAAH! Tänk om man bara fick skrika å döda. Det vore bra.

Låt Juni va min månad

Ja Maj har ännu inte bjudit på nåt fränt, bara massa kostnader. Som nu känns helt i onödan. Jag sitter med gråten i ögonen och vill bara bort. Robert jobbar över. Han har nog fått delarna till sina hojjar nu som han ska fixa. En av dem (Bmw s1000rr) Som han ska köra i sommar :) (Ska sättas ihop)

Den andra är en Suzuki Gsxr 750 som han ska sälja. (Byte av bromsskiva m.m)

Så nu har jag lagat mat å städat undan. Jag har så ont i kroppen. Mina händer är helt bortdomnade så jag höll inte på få upp mjölkpaketet, vilket i sin tur ledde till att jag blev ledsen för orken är inte med mig.

Den 31maj kommer vi upp till Umeå en sväng. Händer tusen saker men mest att Lilla V fyller stora 1år! Ska bli roligt att träffa alla igen.

Vad jag önskar att jag kunde berätta vad som händer med mig. Ni kanske tycker jag är astöntig som gnäller om att jag har ont i min kropp och har stört lite pengar. Men det jag pysslar med kostar en jävla massa pengar och energi. Det är roligt ibland, men ibland så vill jag bara gråta och hänga mig.

Nu ska jag ta en temugg och kolla hockey. Tyvärr så är inte mitt halsonda över än och vaknar svintidigt och måste kliva upp och kraxa och snyta mig för att kunna somna om.

Förresten så blev vi ju sjuka för att det blev så tvärkallt hemma. Men jag har kommit på att de jävla nötterna har ju stängt av våra element!? WTF liksom? Dårar! Jag är en frysande individ som behöver minst 20 grader varmt!

På lördag ska det bli roligt. Då ska jag fara och kolla på då Danne ska tävla i styrkelyft. (R ska jobba...) Kanske till och med bygger upp nån form av längtan tillbaka till styrkelyftet. Vi får se! :)

Nä nu får de väl va gnällt nog. Men jag vill att R ska komma hem nu. Vill kramas. Och kanske gnälla om min dag.

Sjukling talar

Vaknade nu kl 5 av att min hals inte går att andas igenom utan att hosta som en galning. Näsan är täppt så det alternativet gick inte heller. Har varit hemma från jobbet torsdag och fredag. Sån jävla värk i kroppen så känns som jag är 110 år gammal. Direkt jag vänder på mig så måste jag stånka för att det hugger i skulderblad och värker i precis varenda led som finns. Jag var till läkaren igår för att min hals är fucked och inte går att svälja med ibland. Hon sa att både hals och öron är lite röda så jag bara skulle vara hemma och vila tills det gick över. Plus att äta alvedon sa hon.

Jojo men om man inte kan sova om nätterna är det ju svårt. I torsdagsnatt tog jag en stilnoct. Jag var vaken en stund efter och kollade på lite tv och spelade candy crush. Vi sover i vardagsrummet igen för jag är övertygad om att det var sovrummet som fick oss sjuka. Draget och den dåliga luften. Men iaf, vi sover i vardagsrummet och R hade redan somnat. Jag började se allting som att saker va tecknade, tecknade med färgglada färgpennor. Inte tusch utan vad heter det, hmm, typ ja skit samma, tecknat var det iaf. Och jag frågade R igår om jag hade sagt nåt konstigt. Han berättade att jag hade strykt honom på kinden och sen försökt he min hand i hans mun. Sjukt wierd. Men jag sov gott iaf.

Igår kollade vi hockeyn och sen på min telefon på youtube hur många som failar då de kör mc och cross. Lite underhållande men samtidigt känns de så ont då de kraschar^^

Jag sa till doktorn igår att jag hade förresten slut på mina mediciner och om hon kunde skriva ut nytt. Hon frågade vad  det var för recept och jag svarade stilnoct. Hon typ halvgapade och sa: "Men du är ju en så ung och fin tjej, hur kommer det sig du behöver ta såna mediciner"? Jag sa att jag går igenom rätt jobbiga saker samtidigt som jag går i terapi och har svårt med sömnen. Hon kollade när jag senast fick utskrivet och det var i December. Jag sa att jag visste att det var starkt beroendeframkallande och att jag inte är en missbrukare. Hon höll med men såg skeptisk ut (vilket jag förstår, jag hade säkert gjort det i hennes sits) Men fortfarande så är det jävligt jobbigt att hela tiden måsta förklara sig (Ja jag vet det var 5 månader sen sist jag förklarade, men nån gång kan man ju hoppas jag ska måsta slippa försvara och förklara mig hela tiden)

Jag sitter och dricker te. Försöker få bort rethostan. Det känns kyligt i hela lägenheten. Det är ingen snö ute men det är fan inte varmt iaf.

Jag fick hem ett papper igår. Ett papper som satt massa stress i min kropp. Kommer jag hinna? Svisch så är en månad förbi och jag inte var förberedd. Hur förbereder man sig?

Jag känner mig otroligt osocial. Och tjurig. Jag vill vara frisk och ha lite ork i min gamla kropp.

Jag har varit på kanten på slutet. Kanten om vad som är vettigt och inte. Jag har ifrågasatt min man konstant om varför han kan jobba 13,5timme och sen komma hem och sätta sig vid datorn och sen gå och sova. Utan att spendera minsta tid med mig. Känts på slutet som att han undvikit mig och bara varit på jobbet eller sökt ursäkter för att "skruva hoj". Då kommer tankarna. Är jag så jävla jobbig? Är han otrogen nu? Är han på jobbet för att kolla på andra? Älskar han mig inte längre? Ständigt söker jag bekräftelse i hopp om att förstå. Men jag gör inte. Jag tvekar. Jag blir förvirrad. Jag känner mig oälskad och bortglömd. Det är ingen trevlig känsla.. Den gör ont.

Som vanligt i mina inlägg så brukar jag som till slut komma fram till varför jag egentligen sitter här. Och nu har det väl kommit fram i min hjärna att detta är nog anledningen. En otrygg dam som är sjuk, sover lite och får nedslag på hennes försök att få den bekräftelsen som hon faktiskt behöver när hon är nere i en svacka. Inte samma bekräftelse som jag sökte förut i tillfälliga sexuella kontakter. Utan från min R, varför är det såhär? Kommer det va såhär länge? Duger jag inte längre? Har jag blivit för gammal för honom nu?

Fy fan. Om jag hade känt att jag hade klarat å sova bort en hel dag hade det varit så skönt å bara ta en stilnoct nu. Men det är det inte. Jag vill vara med min fina och försöka förstå varför allt detta bubblar i mig. Men han ville skruva hoj. Så jag vet inte vad det blir.

En ledsen dam säger fortsätt sov för fan medans du kan. Nu spelar jag lite candy crush.

Renovering vs ångest

Idag så var vi på R's jobb och skruvade i Krilles hoj. Det gick sådär tydligen.. Det jag förstod var att den hade 91hk och att vi hade ett bet om hur många den hade och jag vann! :D R gissade på 89, Niklas på 90, Jag på 91 och Krille på 92 (Eller så var K på 90 och N på 92 jag minns inte) Men hur som jag vann.. Dock så fick jag inget pris.. Eller jo jag fick gå ut i bilen i REGNET (ja du läste tyvärr rätt) och hämta brädan i laminat som vi ska ha i sovrummet. Vi hade tagit med den för att borra hål till elementrören.

Vi for och åt lunch på hamburgerprinsen? Jag tog en hamburgertallrik som hette Texas som hade en god rökig sås på :) (håller på försöker lära mig äta det :P haha)

Sen for vi hem och donade runt med städ, disk osv. Sen komme min morbor K och Janne förbi. Awesome! Var supertrevligt! Vi drack kaffe&Chailatte och åt hastkaka med hallon som nå ungdomar hade gjort till deras klassresa eller nåt?

Sen for både R med bussen och Morbror K och Janne kl 16. R skulle på personalmiddag/fest med mekanikerna i verkstaden. Jag tyckte deras budget var för stor :P R kommer inte lyckas ta sig hem på benen av all öl han kommer dricka.

Detta har gjort att jag vart hemma ikväll och lagt det sista golvet, kapat lister till fönstret och satt fast 1 av listerna på golvet under fönstret. Dammsugat överallt... Detta slipdamm, sågspåns skit som blir överallt och gör att jag nyser konstant är inte bra.. Jag har hängt upp ren tvätt, plockat undan smutstvätt, fixat tassar till sängen, druckit 3 grogg (och JA, listerna är ändå raka fast man dricker Liquid Cocaine ;) hehe.) Diskat, torkat av alla ytor, möblerat om i förrådet m.m

Jag kom nu på att jag har glömt att äta i all denna slipdammsvärld jag lever i. R har inte messat på 6 timmar dvs sen han for hemifrån. Det känns inte bra. Jag har berättat för honom tusen gånger att det inte är något illa mot honom. Men jag är svartsjuk. Efter en massa öl tänker man inte klart. Jag är dock glad att jag vet att jag inte skulle kunna va otrogen över huvud taget sen jag gått igenom vad jag gått igenom. Sex är det sista jag tänker på just nu. 

Det är stressigt på jobbet, det är stressigt hemma. Jag får aldrig bara sitta i lugn och ro och göra vad jag vill. Det här är första ggn jag sitter ner på 6 timmar (om man bortser från det jag satt på golvet och mätade lister, men de räknas fan inte, då hade jag ju tusen siffror i huvet och vilade inte) Nu funderar jag på att bara ta ett fotbad och halsa en shot å sen sova. Slippa tänka på att R är borta. Utanför min trygghetszon.

Igår så drack jag en grogg med. Sen tog jag en Stilnoct och sov. Ärligt så var jag nervös jag inte skulle vakna (vilket jag har läst att det kan hända. Alkohol kan göra man somnar FÖR djupt och inte vaknar) Men jag chansade igår iaf. Jag är just nu livrädd för att sova. Att drömma samma sak som jag gjorde för några dar sen. Det tar kål på mig. Jag har varit en ragata i flera dar på grund av det. R förstår inte, jag försöker förklara att känslor sitter kvar länge. Men han har inte en så bra förmåga att kunna uppfatta känslor. Och mina slår volter tusen varv från Arg, ledsen, glad, Arg, ångest, panik, glad, rädd, Arg. Det går fort. Det är jobbigt.

Jag har sprungit runt tusen varv och letat det kontaktuttag vi köpte på Jula. Det finns ingen jävla stans. Arg över att det inte finns. Jag vill få klart i sovrummet nu. Hoppas vi blir det imorrn. Det borde vi bli.

På måndag börjar mitt allvar. Nåt som kommer ta upp all min tid. Det är fett ångestframkallande och gör att min självkänsla sänks till botten. Jag känner mig värdelös bara jag tänker på det. Jag kommer inte stå ut att gå igenom det. Har inget stöd bakom mig för jag vill inte prata om det förrän det är gjort och jag har kunnat lägga det bakom mig.

Suck. Det där med maten. Inte ätit sen 13? Mycket dumt. Ännu en gång arg och besviken på mig själv. Så här går man inte ner i vikt. Mitt ständiga jävla kämpande mot att jag känner mig som en fet jävla blobb. Har inte haft en enda möjlighet här nere på hur länge som helst att få "göra mig fin" och faktiskt umgås med folk.Tråkigt. Det gör ju att lämna det här stället lättare. Nu vill jag verkligen det. Bara dra. Skita i det som tar min energi.. MIN energi som jag faktiskt behöver. Folk tar den av mig och jag låter dom. Av många anledningar orkar jag inte stå emot. Jag bara nickar och håller med. Hade jag orkat hade jag sagt ifrån för länge sen och dampat ur av rätt orsaker. Nu samlas orsakerna på hög och bombarderar R här hemma. Elakt, tyvärr ja. Men han är stark. Han gör mig starkare. Men jag pallar inte mycket längre att leva i den här stan. Den tar kål på mig.

Hör nyheterna nu bakom mig, ett jävla tjabbel om krig och förstörelse och ladiiidaa, det är så synd om er.. Men jaaaa kom hit och ta med er jävla skit å ta ut det över oss. Om ni hatar mig för att jag skriver såhär, så varsågod tyck det.. Men jag välkomnar er till Södertälje så kan jag lova er att er syn kommer ändras på världen och människorna i den.

Aja, ska försöka äta nåt nu. Jag längtar tills imorrn. Kanske få sova i vår säng.. Sova i soffa med tickande klockor stressar mig järnet och gör att min sömn är helt sabbad. Sovande armar pga onda muskler, värkande axlar, bultande fötter och huggande knän.. Ja de är trevligt att heta Ninni nästan jämt.

 Hoppas ni har en mer givande helg. Denna halvblonda dam säger nu gonatt? eller nåt.

Vit målarfärg och klickgolv

Det är väl ungefär det jag tänker på nu om dagarna. Jag måste hem och göra klart. Göra klart så att jag kan gå vidare till nästa steg. Det steget är här alldeles för snabbt snart. Jag känner mig inte riktigt förberedd.

På måndag börjar något stort som jag tyvärr inte kan berätta om än, men det tar också mycket av min tid. Planera planera så allt passar in i min ram för vad som ska hinnas under en och samma dag. 

Och det här med att hinna med. Jag förstår ärligt talat inte hur folk gör. Jo jag vet man måste prioritera hit å dit men va fan! Nån måtta får de väl ändå va. 

Inatt var inte en bra natt. Jag hade ont i magen redan igårkväll för jag kände att nåt var inte riktigt bra. R somnade och jag låg vaken och spelade candy crush. Jag hade tagit en Lergigan (ja, jag tar diverse mediciner för ditt och datt.. Jaaaa jag vet vissa är knark men jag måste. Ladidaaa) men den hjälpte inte nåt igår (blir ibland trött på dom) men inte igår. Jag förstod natten skulle bli jävlig. 5.15 slog jag upp ögonen och skrek i panik rakt ut och på 1 millisekund hade jag vänt mig om och slagit på R i paniken att han var tvungen att rädda mig ur min mardröm. Han försökte lugna mig och sa det bara var en dröm. Jag kände min puls i 4000 bara rusade. Jag försökte lugna mig men det enda jag tänkte på vad klart och tydligt allt i drömmen var. Jag skrev ner allt och blev skräckslagen över att jag minns så himla detaljrikt och att allt kändes så äkta. Jag ska skicka det till min terapeut och prata med henne om det i veckan. Jag vill inte skriva det här för sånt bör inte läsas eller tänkas av någon annan än mig själv. Jag vill inte att nån ska känna samma äckel som jag gör. Jag tog en Oxascand i hopp om att ångesten skulle släppa lite. R´s klocka ringde kl 6. Han for 6.30. Jag somnade om. 9 skulle jag va på jobbet. Jag var stenad. Cyklade ner och var framme 9.30 Usch.

Jag fick massage av V idag och hon sa att mina ligament i knäna måste vila.. Jag kan inte vila. Har inte tid med det. Det här med tid. Det är svårt. Hur får man ihop det?

Aja, nu är herrn hemma så jag måste väl laga nå mat. Vi har färdiga ribs i kylen som man värmer i ugnen. Undra vad fan man äter till det^^

Ha en bra helg och messa mig om de händer nå fränt! :)

Tåg

Ja de kör omkring tåg i mitt huvud. Jag är hemma från jobbet idag. Mår jäkla konstigt. Minsta lilla sak som är fel får mig att brista ut i gråt eller slå sönder saker. Robert har det inte lätt, det vet jag, jag är inte en enkel människa att leva med. Nu speciellt, polisförhör, minnen som snurrar, elaka kommentarer, personer man trodde skulle ställa upp som inte finns alls, förändringar (förhoppningsvis till de bättre). Men jag har snart bott här nere i ett år och fått lite perspektiv på saker. Vet några mål jag vill ta mig till, med Robert vid min sida. Jag säger inte att vi har det enklaste förhållandet, men vi är otroligt starka om vi kämpar tillsammans.

Vi pratade om barnuppfostran härom dagen. Jag vill ha en egen liten skrutt. Men inte än. Jag måste känna mig lite mer "hel" som människa innan jag kan ens tänka på att få en liten. Vi har rätt lika tänk i vad och hur vi vill uppfostra vårt eget barn. Man lär sig av andras sätt att uppfostra, både bra och dåliga saker. Jag är dock lite rädd att få en tjej. Jag tror ändå fast jag skulle va redo att få barn, så är jag rädd att jag skulle bli så sjukt överbeskyddande och inte låta henne göra nånting. Jag skulle nog bli överbeskyddande ändå, det är jag säker på. Och jag skulle fan gå över berg, genom eld och stenas innan nån skulle lyckas skada mitt eget barn. Har ni inte sett ett monster förr, så varsågod att prova utmana ödet.

Vi var i Umeå under påskhelgen. Det var en jobbig resa upp. Tog 12 timmar. De var kö i typ 20mil! Vi for 15,30 och var framme 3,30. Trötta och slitna så stannade vi vid 20.30 och åt mat. Mitt blodsocker var lågt och jag drabbades av en sjujävla ångest. Ett barn skrek och grät efter sin mamma. Och skrek ett sånt där hjärtskärande "Mammmaaaaa" som får mig att vilja gå ner på knä och kippa efter andan. Jag försökte koppla bort mitt huvud. Fokuserade på att jag snart skulle få mat. Vi väntade och väntade. BAM! Så kom skriket igen. Jag kunde inte hålla emot. Tårarna rann och jag gick och hämtade sallad för att koppla bort. Robert tittade på mig och gav mig ett snett leende som (antar jag) skulle visa att allt var ok. I mig var det inte minsta lilla ok. Jag har också velat skrika sådär. Så att min mamma ska förstå vad som varit fel. Jag skrek så på henne i julas. Och vad hände... inget. Hon gick in i chock och är det fortfarande. Jag satt mig i bilen och jag körde. Jag orkade i 7mil. Sen pallade inte min kropp längre. Då bytte vi. Jag rotade runt i min väska och läste på en av mina tabletter, fick man köra på dem? Nej.. Bara å bita ihop å försöka tänka på annat.

På fredagmorgon så hälsade vi på Crydd & Lisa. Lilla V var och hälsade på och de gjorde mig glad. Hon är ju bara 150% SÖT! Ibland tycker jag hon är himla lik hur jag såg ut då jag var liten vilket blir lite mixade känslor. Men goare unge finns typ inte. Man vill bara titta på henne hela tiden. Och inget gör mig mer stolt än när jag ser hur himla bra det går för dom. Min bror, som helt plötsligt blev så himla vuxen. Han och hans fina Lisa tar hand om en liten tjej som jag för evigt kommer va stolt över. Söta V, må hon aldrig växa upp.

På fredagen så for vi till Hörnefors. Jag hade smidit planer med Robin att vi skulle komma och överraska Anna och honom. Resan från Umeå till Hörnefors kändes som en evighet. Vi knackade på dörren och klev in. Anna kikade fram med plattång i högsta hugg. Hon blev också i chock och kunde nästan inte prata. (Ingen av oss visste att hon inte gillar överraskningar) Så stämningen blev lite spänd till en början. Och känslan i min mage var att jag bara ville åka därifrån för att jag inte alls ställt in mig på att reaktionen skulle bli så. Det var lite jobbigt, jag vet att hon blev glad, men mina känslor är inte riktigt med mig när saker inte blev som jag trott. Jag tog en 7,0 och rättade till känslan så jag tryckte undan och gömde den långt in i kroppen istället (och jag vet att jag kommer få äta upp det senare). Men vår kväll blev fylld av människor i Baggård och alkohol från både dunk och burk. Vi hann med att kolla hockey, dansa, bada badtunna, släcka badtunnans värme så de for kol i vattnet, nån ramlade på blåisen, vi spelade kort. Sen släppte vi av Anna hos hennes föräldrar. Hennes pappa skjutsade sen hem mig, Robert och Robin till Hörnefors igen. Det var konstigt att vakna utan henne. Jag som hade önskat få en försmak av hur det kunde kännas att flytta upp igen. Och det kommer nog bli precis så. Som jag hade det en gång. Men med snäppet mer ansvar på axlarna.

Jag är ju som sagt hemma sjuk från jobbet idag. Jag har sysselsatt mig med att städa i sovrummet för vi ska måla om för det ser ut som skit. (mörkblått... Wohoo liksom^^)

Men nu måste jag få i mig mat, lågt blodsocker och Ninni funkar inte så bra ihop. Känner mig tjurig redan vilket betyder att det gått för länge sedan gröten kl 9.

Vi ses gott folk.

Snarare än ni tror.

Det såkallade Sverige

Sverige som jag en gång var så stolt över sjunker nu djupare ner i en bottenlös avgrund för att försvinna helt. Det lagsystem som nån jävla idiot har hittat på är tydligen inte för de utsatta. När skattefifflare får hårdare straff än en våldtäkt då har det gått för långt.

Om man nu då ska se detta lite krasst. Så är de intressant när man då får göra ett förhör och polisen sitter och skriver ner allt på dator och beter sig otroligt jävla värdelöst. Fick jag vatten? Ställde hon frågor som var frågor? Nej, helt jävla otroligt. Jag pratade med henne på telefon innan. Jag fick en bild. Den bilden stämde. Inte nog med att VI fick kontakta polisen efter nästan 3 månader.. Och nu detta. Polisen i Sverige har jag inte mycket för. Dom har aldrig gjort nåt för att hjälpa mig.

Jag tror inte jag är menad att leva. Så många gånger nu på slutet som Robert har frågat mig vad jag vill göra. Det enklaste svaret har blivit: "knarka" eller "ta en överdos å dö". Men det kommer jag inte göra, jag har inte heller möjlighet till det. Jag har aldrig skurit mig med rakblad eller nåt sånt men kom igen. Man blir inte snyggare av ärr på kroppen. Drick sprit eller knarka för fan. Mongon. Det sägs att jag är stark, och visst, skulle vi tävla i vem som kunde ta emot mest skit från världen så välkommen å tävla med mig. Jag skojjar inte, jag skulle äga dig! Armbrytning... Bah! Töntsport... Bära världen på sina axlar = Dagens sanning.

Nu känns det som att jag är menad att ta hojkort. Sen bara ligga på en raksträcka i 250 å sen krascha å till slut få frid. Jag har en känsla av att mina föräldrar skulle bli nöjda. De skulle slippa gå igenom en rättsprocess. De skulle få leva avstängda och skita i allt runt omkring. Allt som jag har levt med i nästan 20år. Att bara få va som de vart i 30år, det har ju funkat hittills...

Allt vore så mycket lättare om det bara fanns lite positivt att hålla fast vid. Det enda jag har är Robert och han får leva med mig som är en ragata i vissa fall bara för att det är så satans tungt å ena sekunden va flyförbannad, och den andra sekunden ledsen, och den tredje ångestfylld. 

Att konstant se alla jävla lyckliga familjer, nygifta, asdeffade människor i media och runt omkring mig får mig att vilja ta en kniv och köra genom tinningen. Att veta att jag inte får uppleva det förrän jag är en HEL människa är så jävla drygt. Jag kommer va den mest överbeskyddande mamman i hela världen. Jag fasar de ögonblick som man kommer kontra då ens egen dotter eller son berättar vad som är jobbigt för dem. Jag kommer gråta blod.

Att försöka göra den här bloggen till en positiv. Det var en önskan. Tyvärr blev den inte sann. Som vanligt en massa besvikelse i Ninnis hjärta. Allt är som vanligt.

En ny känsla

Ja, jag skulle vilja göra om min blogg. Till en kanske gladare blogg? Inte för att jag alltid är gladare.. Har det ärligt fett jobbigt nu med allt som händer runt om mig. Men ändå. Jag vill ha det alla andra har. Lycka i form av kärlek, lycka, mindre bekymmer, härliga stunder att längta till med nära och kära. Sen menar jag ju inte att jag inte har kärlek. Tro mig jag tror att jag och Robert kommer vara för evigt. Han är världens bästa. (Hoppas han inte läser detta, då blir han väl mer Macho^^ haha!) Min MR :P skratt!

Jag och Robert gjorde dock nåt lite oväntat häromdagen. Vi köpte en bil^^ Det var roligt. Jag har ju vart emot att skaffa bil då vi bor här nere eftersom det är så dyrt. Men då vi började räkna på det så blir det inte så mycket mer än vad vi betalar nu och då fick vi en helt ny bil! Bara våra busskort tillsammans varje månad kostar liksom 1580:- Nu kommer vi (i runda slängar vad vi räknat på) betala med bil + bensin 4000:- (2000:-/var. Det är mindre än vad jag betalade på Polon, dock så var jag ju själv då, men ändå! NICE!)

I lördags så var jag och Robert och kollade först på Audi, vi provkörde en A1 och den var mycket trevlig. Vi fick kostnadsförslag osv osv. Vi for hem och funderade lite under kvällen och bestämde oss för att gå ner på söndagen och prova en Polo.

Söndagen blev alltså följande. Vi gick dit och eftersom jag redan ägt en polo (Ralf) och varit nöjd så visste jag ju vad det var för bil. Vi fick provköra en och det som var skillnaden på den vi provkörde och min Ralf var att motorn var lite mer kraft i. (Dock så fick vi inte provköra den som vi fick kostnadsförslag på som då var en automat som jag kände mig lite anti till) Den med automat skulle dra 5,4 och utan 5,2. Jag trodde faktiskt det skulle skilja mer.

Vi gick hem och funderade. Robert kontaktade sin bank och fixade så vi fick låna upp till kontantinsatsen på lägenheten. Det gick bara super. Vi har diskuterat fram och tillbaka vad vi ville ha med en bil. Robert var mycket inne på att ha krok på bilen. Just av den anledningen att om vi ska å köra vattenskoter eller nåt så kan man bara ta släp å dra istället för att måsta låna någon annans bil. För mig var de viktiga att de inte sku bli så sjukt dyrt då jag faktiskt inte än tjänar så mycket.

Robert ringde mig på tisdagen och sa att han fått pengarna på kontot och att han skulle fara å se vad vi skulle köpa för nån. Sen sa jag han fick bestämma eftersom för mig spelade det ingen roll och det var ändå han som fick stå för kontantinsatsen. Han ringde sen upp mig och sa att vi skulle fara och skriva papper. Jag blev EXITED! Jag sprang ner och kollade ut genom fönstret för att se i vilken bil han skulle komma, då jag ännu inte visste vilken bil han valt. Och han kommer hem med Audis röda låne A1. Det var helt rätt! :D Det kändes ända ner i tårna! :D


Vi drog och skrev papper och igår den 13/3-12 blev vi ägare av en mycket fin Audi A1. Min nya bäbis. (och tro mig, jag har redan lekt kommandora och sagt till Robert vad som icke får vistas i vår nya Frans) Detta innefattar dryck, mat, rök. Plus säkert nåt jag glömt. Nästa onsdag lämnar vi in honom för att få dragkrok monterad. Robert kan prata för sig han! :D Vi fick dragkrok billigare, billigare försäkring i 6mån bara för vi dealade och sa vi annars skulle gå till byggnaden bredvid å köpa en Polo ;D Sjukt dock att det skilde så mycket på försäkringen. Jag skulle bara betala hälften så mycket som Robert! Så bilen står nu på mig med Robert som medlånstagare :)

Ja, nu har jag svamlat iväg vad jag funderade på egentligen. Men här är iaf Frans! Min nya pärla! (Vår^^)