Jag har just varit hos grannen och var full rulle med 6 barn där.
Pengar tynger mig nu. Jag har lite pengar kvar men nu när räkningarna ska betalas så flyttas allt över till Robert.
Så nu har jag inget längre. Inget att glädjas åt. Många längtar till jul. Men som ni kanske vet så tycker jag ej om jul. Det känns bara ledsamt och stressigt. I år blir de kanske lite mys med min älskling. Fira hemma och eventuellt kära vänner.
Jag har uppenbarligen prioriterat helt fel. Jag har prioriterat städ och utseende. Skulle prioriterat att hålla koll på mina jobbpapper å sånt. Har letat idag men hittar inte ett papper som jag måste ha till alfa-kassan. Suck.
När jag gått hem från grannen så fick jag tårar i ögonen. Jag vill verkligen ha en hund. Det är så tomt. Nu när Robert är i Umeå så är de ännu värre. Jag har egentligen tusen saker jag måste styra med för att försöka hitta jobb men går segt.
onsdag 30 oktober 2013
tisdag 22 oktober 2013
Guldkorn i vardagen
Det har varit en intensiv helg. Med massor med folk, massor med alkohol och massa mat!
Här är alla som var här eller kikade förbi:
Jag, Robert, Therese, Krille, Niklas, Vickan, Andreas, Amanda, Camilla, Emma N, Emma C, Crydd, Lisa, Frida, Benny, Mimmi, Erik och Marie.
Jag och Robert är väldigt nöjda med helgen. Vi har haft trevligt och ätit & druckit gott. Robert däckade 00 på fredagen^^ jag partade lös rätt hårt med:p blev en tung söndag. Igår städade jag ihop allt och började städa. 1 sopsäck full med pantburkar och 5 systempåpsar med glasflaskor^^ och 10 tvättmaskiner!!
Idag har de med varit fullt upp men varit lite lugnare. Är nog kanske fortfarande bakis?:p
Jag tittar nu på masterchef och är sjukt hungrig. Blir nog någon mat nu. Inte i deras klass men:p
Jag och Robert pratade om våra räkningar igår. Vi ska ut med minst 27 000:- (varav 15 000:- är pelletsen) och han får inte en hel lön och jag får ju inget. Va fan. Det börjar kännas att jag inte har något jobb nu. Paniken stiger. Jag vet att det alltid löser sig, men nu börjar de bli jobbigt.
Nu mat annars blir jag tjurig.
Här är alla som var här eller kikade förbi:
Jag, Robert, Therese, Krille, Niklas, Vickan, Andreas, Amanda, Camilla, Emma N, Emma C, Crydd, Lisa, Frida, Benny, Mimmi, Erik och Marie.
Jag och Robert är väldigt nöjda med helgen. Vi har haft trevligt och ätit & druckit gott. Robert däckade 00 på fredagen^^ jag partade lös rätt hårt med:p blev en tung söndag. Igår städade jag ihop allt och började städa. 1 sopsäck full med pantburkar och 5 systempåpsar med glasflaskor^^ och 10 tvättmaskiner!!
Idag har de med varit fullt upp men varit lite lugnare. Är nog kanske fortfarande bakis?:p
Jag tittar nu på masterchef och är sjukt hungrig. Blir nog någon mat nu. Inte i deras klass men:p
Jag och Robert pratade om våra räkningar igår. Vi ska ut med minst 27 000:- (varav 15 000:- är pelletsen) och han får inte en hel lön och jag får ju inget. Va fan. Det börjar kännas att jag inte har något jobb nu. Paniken stiger. Jag vet att det alltid löser sig, men nu börjar de bli jobbigt.
Nu mat annars blir jag tjurig.
måndag 7 oktober 2013
Tankar och funderingar om livet nu och framåt
Nu kan jag väl påstå att jag och Robert lever ett liv där vi unnat oss att köpa saker vi vill ha och inte tillfälliga saker som man köper "bara för att". Vi har en fin säng, bra tv, soffa på ingående, biljardbord, köksbord, 2 fina bilar. Pengarna har rullat på bra här, och nu har vi nånstans landat. Landat med bra saker som vi gillar. Sen så köper inte pengar lycka, det vet vi ju alla. Nu har ju jag blivit arbetslös vilket leder till att vi måste försöka dra tillbaka lite på shoppandet. Annars kommer det bara bli Robert som handlar, och det känns inte så himla bra. Även fast jag säger att Robert betalar och skrattar lite (ifall nu någon påpekar något) Så försöker jag mitt allra bästa att hushålla så att vi kan köpa bra mat och saker till hemmet för mina pengar med. Jag är ju inte snål, jag har bara lite mindre pengar än vad han har, vilket automatiskt leder till att han tyvärr får spendera mer pengar än mig ifall vi skulle behöva något. Äh det här blev tramsigt.
Men iallafall så lever vi ett liv där vi prioriterar att köpa saker till hus osv istället för att resa bort eller något sådant. Nu snart nalkas inflyttningsfesten och vi har några ospelade kort i bakfickan som vi hoppas folk ska uppskatta.
Jag har iaf börjat känna stressen av att inte ha något jobb. I den mån att jag är orolig över räkningar osv. Jag har ändrat min csn-skuld så den ska komma varje månad istället för var 3e. Så det blir lite bättre iaf. Sen är det ju allt som tillkommer med hus. (även fast vi lever billigare i detta hus än vad vi gjorde i södertälje) Men än dock så kommer stora saker som ska betalas. Härom veckan så var pelletsbilen här och pumpade in 6 ton pellets. En räkning som vi inte fått än så blir spännande att se vad den hamnar på.
Vi fick igår ett mycket fint skåp av Lisa i hällnäs. Vi ställde in det i sovrummet och jag tyckte det blev fint :) Robert är kluven, men han gillar det nog till slut :)
Vi fick även låna en 160 säng av Lucas och Lars. Som nu står i vårt vardagsrum. Jag har mätat hur det kommer bli med soffan. Det kommer seriöst vara på mm som det kommer rymmas, så jag hoppas det gör det!
Jag har städat lite där nere. Nu sitter jag uppe och skriver. Ska snart börja gå igenom datorn och lägga in ny musik på mp3-spelaren så jag kan ta en välbehövlig promenad sen. Eventuellt träna lite här hemma. Det behövs! Tyvärr. Även om inte vågen säger allt, så säger den mig tillräckligt mycket. Kan tappa 10kg innan jag är nere där jag har mitt mål. Mitt mål som jag en gång hade 3kg till att tappa. (kan ni nu räkna ungefär som jag så förstår ni att jag väger 7kg mer än vad jag gjort innan.) Så nu blir det promenader till att börja med iaf. Finns som inte nån plan att börja på något gym då jag inte har något jobb. Bensinpengar + gymkort finns inte i en budget för en arbetslös dam.
På onsdag ska jag till tandläkaren och sen ska jag jobba lite extra på Ica. Blir nog intressant att se om kunskapen sitter i fortfarande.
Aja, nu ska jag försöka mig på att sy en kjol. Och fixa musiken osv.
Ha en bra höst-dag.
Men iallafall så lever vi ett liv där vi prioriterar att köpa saker till hus osv istället för att resa bort eller något sådant. Nu snart nalkas inflyttningsfesten och vi har några ospelade kort i bakfickan som vi hoppas folk ska uppskatta.
Jag har iaf börjat känna stressen av att inte ha något jobb. I den mån att jag är orolig över räkningar osv. Jag har ändrat min csn-skuld så den ska komma varje månad istället för var 3e. Så det blir lite bättre iaf. Sen är det ju allt som tillkommer med hus. (även fast vi lever billigare i detta hus än vad vi gjorde i södertälje) Men än dock så kommer stora saker som ska betalas. Härom veckan så var pelletsbilen här och pumpade in 6 ton pellets. En räkning som vi inte fått än så blir spännande att se vad den hamnar på.
Vi fick igår ett mycket fint skåp av Lisa i hällnäs. Vi ställde in det i sovrummet och jag tyckte det blev fint :) Robert är kluven, men han gillar det nog till slut :)
Vi fick även låna en 160 säng av Lucas och Lars. Som nu står i vårt vardagsrum. Jag har mätat hur det kommer bli med soffan. Det kommer seriöst vara på mm som det kommer rymmas, så jag hoppas det gör det!
Jag har städat lite där nere. Nu sitter jag uppe och skriver. Ska snart börja gå igenom datorn och lägga in ny musik på mp3-spelaren så jag kan ta en välbehövlig promenad sen. Eventuellt träna lite här hemma. Det behövs! Tyvärr. Även om inte vågen säger allt, så säger den mig tillräckligt mycket. Kan tappa 10kg innan jag är nere där jag har mitt mål. Mitt mål som jag en gång hade 3kg till att tappa. (kan ni nu räkna ungefär som jag så förstår ni att jag väger 7kg mer än vad jag gjort innan.) Så nu blir det promenader till att börja med iaf. Finns som inte nån plan att börja på något gym då jag inte har något jobb. Bensinpengar + gymkort finns inte i en budget för en arbetslös dam.
På onsdag ska jag till tandläkaren och sen ska jag jobba lite extra på Ica. Blir nog intressant att se om kunskapen sitter i fortfarande.
Aja, nu ska jag försöka mig på att sy en kjol. Och fixa musiken osv.
Ha en bra höst-dag.
tisdag 1 oktober 2013
Tisdagsångest
Herrn är på jobbet. Hans allra första dag. Jag var väck i huvet imorse när han sa hej då. Sluddrade lite men minns inte vad jag sa. Jag var borta pga stilnoct. Den tunga kroppen släpades med våld upp vid 10. Jag vaknade 9 men jag kunde inte ta mig upp. Jag åt en skål kräm.
Nu har jag sopat ur den öppna spisen, slängt in en tvätt, plockat in i diskmaskinen. Sen tog det stopp.
Jag läste halva historien på FB som nån människa "gillat" nåt om övergrepp. Jag orkar inte med att folk "gillar" en sån historia. Även om det är nåt retarded som hänt så är resultatet bra och det man "gillar". Usch, jag blir så jävla äcklad.
När jag mår dåligt så vill jag bara va ensam ett tag. Jag vill hitta mitt eget sätt att handskas med vilka problem de nu än må vara som jag möter. Jag avskärmar mig mot omvärlden. Detta är mitt sätt att överleva. Att utsätta mig för att umgås med folk som jag tycker om samtidigt som jag har saker inom mig som jag känner att jag ännu inte klarar av att prata om är jobbigt. Jag känner mig ofokuserad, lättirriterad, ledsen. Jag kan inte va mig själv. Det slukar energi att hålla inne det som jag fortfarande bearbetar.
När jag mår dåligt blir jag inåtvänd och vill få tid att handskas med både mig själv och att handskas med andra. Jag är en tickande bomb. Som kan brista ut i okontrollerad gråt eller brinnande ilska. Tyvärr på slutet har gråten varit de som kommer först. Och de kan jag kontrollera mindre än ilskan eftersom jag inte är lika van att bli ledsen som jag är att bli arg.
Jag vet att jag är dålig på att höra av mig när jag är såhär. Men jag lovar att det är inte för att jag inte vill eller för att jag inte bryr mig. För det gör jag absolut. Men jag har svårt att förklara vad som händer med mig när jag får en sån dag när jag vaknar upp och bara allt i livet känns meningslöst och bittert. Världen är grå. Jag kan inte njuta av allt det som jag vet är vackert. Som hösten, jag brukar tycka den är otroligt vacker med alla färger. Nu tänker jag bara att vintern snart är här och ser de gula löven falla och jag suckar.
Jag har ingen terapeut här uppe ännu. Min allra bästa terapeut jag nånsin haft är fortfarande kvar i Södertälje. Hon är bäst. Vi har kommit långt i min utveckling/bearbetning och hon har blivit en god vän också. Hon finns här för mig även fast vi bor 70mil bort. Det mina vänner är en otroligt stark och underbart trevlig kvinna som jobbar för att jag ska må bra även fast jag inte längre är hennes "patient". Som flög upp till Umeå för att stötta mig på min rättegång (även fast det visade sig att hon inte fick vara med på rättegången, pga att han krävde stängda dörrar) Vi har delat mycket och jag hoppas att du aldrig försvinner ur mitt liv!
Nu till alla måsten. Jag måste skriva om min cv. Jag måste fara och skriva ut min cv. Jag måste söka jobb. Jag måste färga mitt hår. Jag måste va social. Jag måste va en snäll och glad flickvän. Jag måste sota pannan. Jag måste städa. Jag måste sy upp gardiner. Jag måste göra om på toan uppe. Jag måste måste måste..
Jag vill. Jag vill lyssna på musik och läsa en bra bok. Jag vill krypa ner under täcket och dricka en god chailatte. Jag vill ha en soffa att bädda ner mig i och titta på en awesome film. Jag vill bubbelbada tills min kropp känns som spagetti. Jag vill få massage på min trasiga kropp. Jag vill gå till frisören och att hon ska fixa mitt hår fint. Jag vill fettsuga min mage. Jag vill förstora mina bröst. Jag vill ha hjälp att styra upp min garderob, den är ett mayhem, jag har ingen stil, jag vill ha en stil som jag känner mig fin och bekväm i. (inte bara ser alla extrakilon och valkar) Jag vill ligga bredvid Robert och lyssna på hans hjärta samtidigt som han kramar om mig som bara han kan. När man känner att det är VI, kärlek, att vi alltid kommer va vi.
Vi har varit tillsammans i 1år 9månader idag. Även fast vi träffades i November. Så har vi som ingen "egen" dag. Denna dag valdes så att vi skulle kunna ha en att "fira" på. Men jag vet inte vad det är att fira. Jag är en ledsen, trasig dam som har svårt att se bra saker nu. Jag är i ännu en negativ tid. Allt som händer är bara dåligt. Säg vad som helst så lovar jag att jag kan hitta vad som är dåligt i just det. Det är inte roligt, men jag är fullt medveten om att det är så.
Jag vet inte vad jag vill som vanligt med det jag skriver. Jag vill att folk ska förstå. Men känns som att nu när jag skrivit detta så kommer jag ändå få skit för nåt jag skrivit. Att nån inte förstår vad jag menar och tror att jag hänger ut någon. Det är inte så. Jag känner många människor och jag vet att folk läser det här. Jag beskyller ingen annan än mig.
1 oktober.
Nu har jag sopat ur den öppna spisen, slängt in en tvätt, plockat in i diskmaskinen. Sen tog det stopp.
Jag läste halva historien på FB som nån människa "gillat" nåt om övergrepp. Jag orkar inte med att folk "gillar" en sån historia. Även om det är nåt retarded som hänt så är resultatet bra och det man "gillar". Usch, jag blir så jävla äcklad.
När jag mår dåligt så vill jag bara va ensam ett tag. Jag vill hitta mitt eget sätt att handskas med vilka problem de nu än må vara som jag möter. Jag avskärmar mig mot omvärlden. Detta är mitt sätt att överleva. Att utsätta mig för att umgås med folk som jag tycker om samtidigt som jag har saker inom mig som jag känner att jag ännu inte klarar av att prata om är jobbigt. Jag känner mig ofokuserad, lättirriterad, ledsen. Jag kan inte va mig själv. Det slukar energi att hålla inne det som jag fortfarande bearbetar.
När jag mår dåligt blir jag inåtvänd och vill få tid att handskas med både mig själv och att handskas med andra. Jag är en tickande bomb. Som kan brista ut i okontrollerad gråt eller brinnande ilska. Tyvärr på slutet har gråten varit de som kommer först. Och de kan jag kontrollera mindre än ilskan eftersom jag inte är lika van att bli ledsen som jag är att bli arg.
Jag vet att jag är dålig på att höra av mig när jag är såhär. Men jag lovar att det är inte för att jag inte vill eller för att jag inte bryr mig. För det gör jag absolut. Men jag har svårt att förklara vad som händer med mig när jag får en sån dag när jag vaknar upp och bara allt i livet känns meningslöst och bittert. Världen är grå. Jag kan inte njuta av allt det som jag vet är vackert. Som hösten, jag brukar tycka den är otroligt vacker med alla färger. Nu tänker jag bara att vintern snart är här och ser de gula löven falla och jag suckar.
Jag har ingen terapeut här uppe ännu. Min allra bästa terapeut jag nånsin haft är fortfarande kvar i Södertälje. Hon är bäst. Vi har kommit långt i min utveckling/bearbetning och hon har blivit en god vän också. Hon finns här för mig även fast vi bor 70mil bort. Det mina vänner är en otroligt stark och underbart trevlig kvinna som jobbar för att jag ska må bra även fast jag inte längre är hennes "patient". Som flög upp till Umeå för att stötta mig på min rättegång (även fast det visade sig att hon inte fick vara med på rättegången, pga att han krävde stängda dörrar) Vi har delat mycket och jag hoppas att du aldrig försvinner ur mitt liv!
Nu till alla måsten. Jag måste skriva om min cv. Jag måste fara och skriva ut min cv. Jag måste söka jobb. Jag måste färga mitt hår. Jag måste va social. Jag måste va en snäll och glad flickvän. Jag måste sota pannan. Jag måste städa. Jag måste sy upp gardiner. Jag måste göra om på toan uppe. Jag måste måste måste..
Jag vill. Jag vill lyssna på musik och läsa en bra bok. Jag vill krypa ner under täcket och dricka en god chailatte. Jag vill ha en soffa att bädda ner mig i och titta på en awesome film. Jag vill bubbelbada tills min kropp känns som spagetti. Jag vill få massage på min trasiga kropp. Jag vill gå till frisören och att hon ska fixa mitt hår fint. Jag vill fettsuga min mage. Jag vill förstora mina bröst. Jag vill ha hjälp att styra upp min garderob, den är ett mayhem, jag har ingen stil, jag vill ha en stil som jag känner mig fin och bekväm i. (inte bara ser alla extrakilon och valkar) Jag vill ligga bredvid Robert och lyssna på hans hjärta samtidigt som han kramar om mig som bara han kan. När man känner att det är VI, kärlek, att vi alltid kommer va vi.
Vi har varit tillsammans i 1år 9månader idag. Även fast vi träffades i November. Så har vi som ingen "egen" dag. Denna dag valdes så att vi skulle kunna ha en att "fira" på. Men jag vet inte vad det är att fira. Jag är en ledsen, trasig dam som har svårt att se bra saker nu. Jag är i ännu en negativ tid. Allt som händer är bara dåligt. Säg vad som helst så lovar jag att jag kan hitta vad som är dåligt i just det. Det är inte roligt, men jag är fullt medveten om att det är så.
Jag vet inte vad jag vill som vanligt med det jag skriver. Jag vill att folk ska förstå. Men känns som att nu när jag skrivit detta så kommer jag ändå få skit för nåt jag skrivit. Att nån inte förstår vad jag menar och tror att jag hänger ut någon. Det är inte så. Jag känner många människor och jag vet att folk läser det här. Jag beskyller ingen annan än mig.
1 oktober.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
