suck.

"Vi drivs utav desperationen, snart för trötta för att slåss!"

"Kampen för att blotta livet tvingar oss intill vansinnets kant!"

Tove vet vad jag surrar om. Varför blir allt man gör trassel. Varför är de inte bara BRA en enda stund, jag kräver inte klockrent men BRA. Är de så jävla mycket begärt!?

Vi pratade mycket relationer hit å dit ida, inte kul men vi båda lyckas som dras fel. Allt blir bara fel. Fel pojkar dras till oss. Vi dras till fel pojkar. Var är alla klockrena som ska finnas?

Närhet, så sjukt jävla fittigt underskattat! Att bara få hålla nån i handen, bli struken i håret, bli kramad, pussad på pannan. Va fan. Jag vill också ha nån nära som bara tycker om mig, inge mer, bara finns där för mig å visa det.

Är jobbigt nu.

Jobba kl 9, de är rätt snart.

Fryser ihjäl, kan fan inte va mer än 15 grader hos mig :( 2 filtar och ett tjockt jävla täcke och känner kylan vina över min kropp. Blö! Vill bara krypa in i hörnet och hålla handen på min kalla näsa!

Tung dag imorrn. 9-18. Vad göra sen?

"I had to fall to lose it all, But in the end it doesn't even matter.."

Mja, känner mig ungefär lite som att jag är väldigt hädiskt arg på insidan, har byggts upp mycket nu som inte fått kommit ut..

"Pannben, skarpa klor och blodad tand
Här morrar djävulskäftar från avgrundens rand
Svälten river, bränner tills den svett
Väcker vittring, blodlust, Agg och bett!"

Ses.