Ninni-jag vill inte dö, jag vill bara inte leva!

Många av er kanske märkt att jag mår skit osv men inte vet varför. jag kommer inte berätta de men kommer däremot att förklara hur mitt liv nu ska förändras och hur de har varit.

Jag har alltid brottats med sinnessjukt dåligt självförtroende pga min fetma som liten. vägde liksom över 40 kg i åk 3. blivit mobbad och retad under hela livet av typ alla utom min älskade mami som gav mig ostkrokar och saft så ofta jag ville. var sjukt bortskämd eftersom ja var den enda tjejen och jag var yngst. dock fått såpass mycket vett av de att jag förstått inget serveras på silverfat å man måste jobba för att få vad man vill ha.

detta dåliga självförtroende har nu följt mig genom livet och har aldrig känt att jag duger åt någon, allra minst till mig själv. alltid hatat min kropp även fast jag i 1 året på gymnasiet krympte avsevärt. alltid känt mig tjockare än andra osv. även fast vi varit lika stora egentligen.

detta dåliga självförtroende gjorde att jag inte kunde bekräfta att jag dög, så jag började dricka alkohol som så många andra ungdomar, å i de fick jag bekräftelse. för då tyckte jag verkligen jag att jag var snygg och de gjorde pojkar med insåg jag. så jag tog tillvara på tillfällen som gavs, detta ledde till tillfälliga sexuella kontakter som gjorde att känslor bara blossade upp i mig och visste inte hur jag skulle bete mig. drack mer, gjorde mer dumma val mot både mig och andra.

nu sitter jag i den sitsen att jag fortfarande inte tycker om min kropp. fuckat upp 2 förhållanden rejält och sårat dem otroligt! detta är något jag ångrar sjukt bittert. för att såra en människa är de värsta man kan göra. jag är en otroligt empatisk människa som alltid sätter andra i första hand och struntar i mig själv och de har jag alltid gjort. är väl en bra egenskap i viss mån. men jag ställer alltid upp för mina vänner och finns där i vått å torrt.

och nu då jag är singel så ledde de till mer vin på både helger och veckodagar, eftersom bekräftelsen saknades. då kände jag att jag förtjänade att dricka jämt för att fly till något som inte finns. de förstår nog ni med att de är lättare att sitta lite lullig eller full och ta världen med en nypa salt än att va spiknykter och bara grubbla ihjäl sig på sina problem.

jag är en grubblare. grubblar jämt. ångest med för den delen. de är som en ond cirkel. jag grubblar på allt som hänt, val man gjort, saker man sagt, hur sjukt dåligt och cpstört man betett sig. å jag är så sinnessjukt dåligt på att höra av mig till folk när jag mår dåligt så då skiter jag i de å sen får jag ångest och dåligt samvete för att jag inte hör av mig tillräckligt ofta.

ekonomi är då sen nästa del. nästa grubbeldel. jag är den osnålaste människan jag känner när de gäller pengar. OM jag har pengar. jag bjuder på mat, skjuts, grogg. ja osv osv. hatar å vara skyldig folk pengar. de värsta jag vet nästan, förutom snålhet å dumhet. ringde mina föräldrar igår å ville göra upp en betalningsplan för de jag är skyldig dem, men de sa ja inte sku ta de så hårt å ville istället ha hjälp å måla å så i stugan i sommar. men är ju svårt å bli skuldfri för å måla lite.. de vill man ju hjälpa till å göra ändå..

går iaf i terapi nu och jag är inte feg att säga de. varannan människa går typ i terapi för de ena eller de andra. jag gör de för att få hjälp med mina gamla beteenden, finna min självkänsla och börja ett nytt liv. de har dock ett krav att man ska vart "clean" i 6 månader så att inte så mycket fokus blir på att jag dricker å problemen som blir av de, utan då måste jag först få hjälp hos beroendepsyk å bli av med mitt alkoholberoende först och sen komma tillbaks till dem å få hjälp. men jag ska få prata med en läkare nästa vecka och få ta leverprover och blodprover för å kolla hur mycket man supit sönder egentligen. hoppas jag slipper beroendepsyk för då blir de antabus å de vill jag verkligen inte. hatar mediciner!

jag la ju in mig själv på psyket söndagmorgon den 28e mars. sov aldrig över men var där hela dan. det fick mig att vakna å inse.. vad fan gör jag!? varför är jag här!? jag passar väl inte in här? :O de skrämde mig otroligt att jag låtit de gå så långt att ett besök på psyket var de som skulle vända mitt liv! den dan räknar jag som den första dan på min nykterhet. idag är jag på dag 18 å de känns galet.

sömn.. har haft otroligt svårt att sova sen jag flyttade in i min lägenhet. ensamhet, grubbel, orolighet att nåt ska hända osv. enda sättet jag har kunnat somna är att knappra mig till sömns på datorn eller kolla på film och serier med laptopen i knä i sängen. sovit nån timma eller två å sen upp å jobba. var orolig jag skulle gå in i väggen ett tag eftersom jag hellre var vaken dygnet runt eftersom de kändes som de tärde mindre på krafterna än att FÖRSÖKA somna. fick utskrivna Propavan från psyk. har prövat de å de funkade när jag tog 1 hel första natten. sov till 13.30 dan efter. men de är ingen insomningstablett utan en så man kan sova hela natten bara. och man sover hårt, vaknar å hela armen sticker, vänder på sig, vaknar å hela den andra armen sticker.. men dock har jag börjat få såna sinnessjuka mardrömmar så jag vill inte ta dem längre! så hoppas jag får några andra då jag träffat läkaren nästa vecka.

jag cyklar som en dåre nu mer. så jag ska bli trött. kanske då kan jag somna. mina ben är spagetti. varit ner på stan å lånat böcker idag med:
*jag vill inte dö, jag vill bara inte leva - ann heberlein
*med hatet som drivkraft - patrik asplund
*mat för liv och lust - margit eliasson&gunilla lindeberg
ville låna normal och fin - caroline eriksson med men den var utlånad.

den som inte fanns var för att boosta mitt självförtroende som en läkare sa till mig att läsa. den 1a lät spännande och EXAKT så som jag känner på titeln så hoppas den är bra. den 2a har jag läst i ungdomen å den tyckte jag om. den 3e vet jag inte, också läkaren som tipsade mig för jag sa jag hade så kassa matvanor och vill bli av med min mage.

mätade min kropp idag. är galet. ni kanske ser mig som normalviktig. men grejjen är den att jag utan att tänka på de drar in min mage HELA tiden. så de inte ser ut som att den är så stor. men om jag liksom slappnar av så är den i omkrets större än omkretsen runt mina bröst. SKABB! blö! de är liksom den enda boost jag behöver för att jag skulle må bättre. bli av med magen, se att de händer nåt. vikten spelar mindre roll, bara cm i midja, lovehandles och MAGE försvinner.

om jag nu skulle få platt mage eller mindre iaf. så skulle jag börja respektera mig själv. å de är först då som jag skulle kunna ha ett förhållande. man kan inte ha ett förhållande om man inte älskar sig själv först! jag har prövat 2 gånger å de har failat :( jag kan inte tillåta någon att älska mig för jag känner inte att jag förtjänar det. eftersom jag nu inte älskar mig själv. må låta konstigt och ni kanske inte förstår men de är så det är.

jag har dock märkt en sak med mig själv. jag letar utan att jag tänker på de efter någon ny kille eller tjej (ja jag är bi för er som inte visste) att ha ett förhållande med. men de som förvånar mig är att jag inte tänker på de yttre lika mycket alls. jag vill ha någon som har lite lika intressen som mig, är vettig, klok, osv. och som älskar mig för mig och kommer älska mig villkorslöst jämt! jag vet att jag är en tjej som har sjukt mycket bagage som jag nu börjat slita i som jag vill bli av med, men att respektera och finnas där för någon är de viktigaste som finns.

om ni nu undrar nåt. gå inte å hymmla å fundera på varför jag skrivit de här. utan fråga istället. jag hatar när folk snackar skit och skaffar sig förutfattade meningar innan ni vet allt!

vill bara hälsa till min älskade mami som är nummer 1 för mig i alla lägen! sen mina älskade vänner, man märker verkligen vilka som är äkta! ni som ställer upp, som finns där med mig genom all skit som varit och är. jag älskar er otroligt och ni förstår inte att jag verkligen hade gått under för länge sen om inte ni slitit mig ovanför ytan alla de gånger som blivit skit..