The walk of shame

Kort kjol, svart skinnjacka, pilotisar, 120km/h, gråt i halsen,
tårar i ögonvrån.

Dan började väl inte speciellt kanon.

Nu dötid. Väntan på att bror och mamma ska komma hit så vi kan hälsa på pappa på lasarettet med min andra bror.

Jag är helt off. Jag vill inte dricka för jag kommer blir ledsen.
Men de är ju gott. Men man har väl växt upp lite. Men ändå.

Fick iaf hjälp igår med pdf-fil formatet som jag inte lyckades med på mina betyg. Så nu har jag sökt till naprapat med.

Fryser. Vill duscha. Men kan inte för har plåster överallt.

Snälla låt den här dan bli bättre.

Sen blir de iväg till sävar till älskat folk. Kristin skulle hjälpa mig med håret, färga och klippa. Jag ser ut som en svamp och de gör mig fett ledsen.

Jag känner mig dålig på alla vis. Inombords och utanpå. Suck.

Inte pratat med psykologen på ett tag så måste få ur mig all skit.

Heippa.