jag kan inte rå för att jag är negativ. nu sitter jag ännu en gång med en dålig känsla i kroppen. frustration över att inte få fram det jag tänker. skrattad åt. även om de inte menas mot mig. så tar jag det så. jag vill inte. nu känns de som att jag skulle vilja springa flera mil och bli av med den stickande känslan i kroppen av frustration. suktandet efter alkohol börjar närma sig mer. att fly för en stund. de var länge sen nu. tappad för att sen falla in i den sköna känslan. men jag behöver nån som fångar. jag vet vem som finns. men han är för långt bort nu. en av mina stöttepelare. och nej det är inte robert. tyvärr. han känner mig inte så bra än att han kan förstå. jag hoppas han försöker sitt allra bästa. för det är ändå vi. jag känner att det är det. även om känslan av frustration ständigt gnager i mig och agerar ut i flummiga påståenden och meningar mot honom. oron över att han kommer ledsna och göra ett snesteg förföljer mig i huvet. i hjärtat. jag vill aldrig bli sårad så som jag har gjort. det förtjänar ingen. jag är en annan människa nu, det vet jag. men att kunna göra saker ogjort kan man inte, hur mycket man än skulle vilja.
ledsna ögon har flickan nu. de är en jobbig tid och jag förstår inte när den kommer bli bättre :'(
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar