Svämmar över till slut

70 mil från min familj och vänner. 70 mil från någon att prata med som bryr sig och vill lyssna. 70 mil från vården (läkare, psykolog),
70 mil från norrland och allt som hör norrland till.

här är jag nu. med min robert. jag trodde att bara jag fick vara med honom så skulle jag vara nöjd. det var inte så lätt. 

jag trivs inte med mitt jobb för att jag inser att de förstör mig. jag har asont i fingrar, händer, armar, armbågar nu. nu ska jag va ledig i 2 veckor och de behövs. jag snittade 4timmar/dag jobb from 2juli-21juli. de ger inte pengar direkt. jag hoppas nu att jag ska få börja så fort som möjligt med receptionsjobbet så behöver jag inte slita lika mkt iaf.

den 16 juli så köpte jag en mchjälm och ryggskydd. (2800:- för hjälm, 799:- för ryggskydd (eg 999:-)

den 17 juli så köpte jag skinnställ, buff och öronproppar. (skinnställ 8000:-, öronproppar 71:- (eg 89:-) buff 140:- (eg 175:-)

det här blev min present till mig själv av de semesterdagar + skattepengar jag fick igen i år. kalaset gick på 11 800:- (med roberts personalrabatt på 20%) bara skinnstället gick på 8000:- (och då satte hon ned priset från 11 000:- till 8000:- eftersom de var en utgående modell)

det känns bra att kunna sitta säkert bakom robert nu. nästa år blir de kortet om jag lyckas spara ihop pengar tills dess. pengarna måste ju som börja rulla in först. den här lönen kanske blir på 4000:- inte mycket att leva på. :/ bara skor som saknas och de kostar ca 2000:- så jag får väl lugna mig lite kanske. även fast jag inte vill.

vi åkte på en tripp i lördags. jag, robert, krille och therese. for och kikade på medeltidsgrej i mariefred. sen å fikade på nåt slott (som ja inte minns vad de hette)

på kvällen så blev de grillat hos therese och krille. då var även johan, bettan och niklas där. jag drack lite rödvin och några rom&cola. vips så började jag och krille att bråka (först på ett snällt sätt) som sen eskalerade till både slag, sparkar osv. jag har feta blåmärken efter det och tydligen han med (han frågade robert dan efter om jag var arg på riktigt) jag fick lov att läsa allt på roberts telefon med, de var inte så roligt. mycket gammalt kvar, men jag kunde inte låta bli att läsa de. de kallas självplågan mina vänner och de är jag mycket bra på. (sen att jag visste att det förmodligen skulle trigga igång att jag faktiskt går och mår dåligt och behövde få ur mig lite känslor kunde jag nästan anat med)

jag och robert cyklade hem sen på kvällen. 2? minns inte riktigt. väl hemma så började jag må dåligt. inte fylla men i huvet. tänka massa på allt jag saknar. jag gick och la mig i badet i mörkret. (robert sov) jag vaknade i badet efter 1 timme :/ ringde en god vän 70 mil bort. han sa saker som gjorde att mina tårar gräts allt hårdare. att jag var den starkaste människa han träffat. jag känner mig inte stark nu. allt känns så orättvist. mest över de faktum att nåt som jag döljt och skyddat så länge kommit fram. orden har sagts. folk vet om de nu. och vad händer...? inte ett jävla piss! allt ska låtsas va som vanligt och glada miner.. va fan!

jag väckte robert vid 4? och bara grät och försökte få fram varför jag mådde dåligt. han höll om mig. de kändes som att nåt klöste på insidan av min kropp, stack i huden och helt uppfuckad puls. ångesten över att inte ha nån. inte en endaste vän som är på riktigt här hos mig. är bland de jobbigaste. jag flydde efter några timmar in i seriernas värld. kollade OZ till jag somnade. 

igår var en ovanlig dag. jag och robert var bara med varann hela dagen inomhus. utan att göra nåt. spelade tvspel och kollade serier. de var fint att bara ha honom nära och försöka att inte tänka på allt annat som är jobbigt. han är de som är bra nu, och då höll jag fast vid den känslan.

jag saknar att ha någon att prata med, jag saknar att ha någon som lyssnar, jag saknar att ha någon som behöver mig, jag saknar hundarna, jag saknar mamma, jag saknar mina bröder, jag saknar mina vänner, jag saknar känslan av en fast inkomst, jag saknar iksu, jag saknar träningarna med bror, jag saknar de få dagar som jag faktiskt är nöjd över hur jag ser ut, jag saknar sommarfesterna i norr.

så mycket saknad.

men blir jag någonsin nöjd?

jag vet att de är mycket i världen att bekymmra sig över. jag tror jag är lycklig över att vara lite missnöjd. hur konstigt de nu än låter. men inte såhär missnöjd, de mår ingen bra av.

jag sitter och laddar upp bilder på dayviews.com nu. de är lite både och. kul och jobbigt.

jag vill ta med robert och bara fly från allt. alla tankar och känslor.

nu ringde mamma. hon tror att det är bara jag som kan hjälpa henne. men mina bröder i norr är ju så mycket närmare. men hon tror inte dom förstår. dom förstår allt. är jobbigt att prata med henne ibland. även om hon är min mor så förstår hon ibland inte att de faktiskt är saker som jag inte vill höra. 

nu ska jag ringa ett samtal och hoppas känslorna av att inte räcka till försvinner.