tisdag 12 november 2013

Långt borta

Jag älskar denna skrutt. Vi har det upp och ner. Men om jag bara kunde ta mig i kragen och släppa allt gammalt som jag dras med och mår dåligt över så skulle allt vara så mycket bättre. Det kommer att bli bättre bara väntan på den jävla rättegången (nr.2) är över! Och att jag ser mig själv som en människa som faktiskt är fin. Då kommer det bli bättre. Det SKA bli bättre. (bild från 5oktober -13)

Jag tränar nu flera dar i veckan hos grannen. Kliver oftast upp 5.30 och tränar 5.45-6.45. Har gjort ett 3 delat helkroppsschema som vi kör varje dag. (hade 1 vilodag förra veckan) Då jag tidigare delat upp muskelgrupperna så är det intressant att man faktiskt hinner med hela kroppen på 1 tim bara man ger sig fan på det! Jag mätte mig i måndags? så nu ska vi se framöver hur det artar sig.

Inget nytt på jobbfronten. Har skrivit till 7st på fb idag om att jag kan passa deras hundar. Får se om jag får några napp. Sökt hur många jobb som helst via Plastbanken den senaste månaden men inga napp där heller. Jag vet som inte vad jag ska göra. Skickade in till Alfa-kassan i måndags så hoppas de godkänner och iaf ger mig existensminimum så jag kan betala mina räkningar och bidra till mat på bordet! Nu äter vi ur frysen de vill jag lova. Är spagetti var och varannan dag och annat skräp. INTE roligt när man ska träna och hålla sig nyttig när man går på ica och tänker. Nej jag kan inte köpa den där broccolin den är för dyr.. Snyft.

Vi är vana att leva bra jag och min man. Nu när hans inkomst inte är vad den varit då han bytt jobb och får en lägre ingångslön. Och jag är arbetslös och inte får nåt.. Det skapar lite gnissel i vårt hem. Vårt hem som annars hade kunnat vara ett paradis. Nu känns det som rena bagdad ibland. Jag kastar en bomb på Robert och han tar emot och blir M-R. Våra månadsutgifter på huset är mindre än de var på vår lägenhet i Södertälje, men nu när R pendlar så blir bensinkostnaden ganska hög! :/ Han pendlar 4 dar i veckan, det är 12mil fram och tillbaka. Så MINST 48mil/v.

Jag vet mycket väl att folk har de sämre än oss. Vi har kärlek, men tyvärr glömmer vi bort den. Vi har fina människor runt omkring oss som stöttar. Men jag glömmer lätt. Robert är lite mer trygg och har hopp om livet. Medan jag är den som han måste rycka upp var och varannan dag och säga att det ordnar sig.

Jag hade en önskan om att vi skulle fira jul hemma i vårt hus med massa pynt, musik, mat och kärlek. Nu känns de som att jag tappade lusten. Jag har inte råd att gå å köpa den där fina tomten som jag hade önskat skulle sitta i fönstret och kika på oss. Men jag har nämnt till några i min omkrets hur det är. Härom dagen komme mina svärfars med 3st julstjärnor som de tyckte kunde passa här. När de hade farit fick jag tårar i ögonen och hopp om att vi faktiskt kunde få det mysigt med. Jag var hos grannen och tränade och hon gav mig lite julgardiner och sa att vi kunde få en av deras plastgranar (eller om vi ville ha en riktig) för de hade ändå 2 plastgranar. Det är så underbart att ha såna människor som bryr sig och jag är evigt tacksam.

Jag försöker uppdatera min bilddagbok med. Är på April men jag har iaf börjat pumpa upp bilder. Heter Ninnsku på www.dayviews.com

Nu sitter jag och gråter så nu orkar jag inte skriva mer. Bäst att gå ner och börja med maten så min fina skrutt får mat när han kommer hem. Ikväll lyxas det med kyckling som jag tinat ur frysen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar