älska vs hata.

när planet lyfte i fredags så kände jag lättnad. att få lämna staden man bor i för ett tag och bara låtsas att man inte har sitt jobbiga liv, utan någon annans bara för en helg.

när jag såg från luften kl 19.40 på kvällen så lös hela umeå upp av tusentals små ljus. de var otroligt vackert och jag kände mig helt varm inombords.

under lördagen spenderades vår tid nere i styrkehallen på Täby AK. var nämligen och kollade på deras styrkelyftar DM. skoj att se dessa pojkar som danne pratat om. var jag, timi å danne som kollade in deras prestationer. vissa tog bra vikter, andra hade inte några bra tävlingar. men så är de alltid, man har sina dar som går bra andra dåliga.

lördagkväll så slappades de järnet. jag, timi, danne och jocke satt å glodde film och drack folköl å käka kakor. haha.

söndag så drog vi till Täby AK igen och kollade tjockisarnas tävling :P alltså de som vägde över 120kg tror jag det var. var en sinnessjukt stark där som tog 400kg i benböj! GALET :P var sjukt coolt att se :)

idag måndag blev en lite spännande dag. jag skulle träna för första gången på Täby AK. de gick väl sådär. skulle upp på en max 1a i marklyft. lyckades bara ta 80kg. vi filmade även lite på min teknik och så. om jag tappar i teknik eller styrka. insåg jag måste köra betydligt mer bålstabilitet och rygg. tappar helt svanken när jag kör mark om jag inte orkar. och de är icke bra! sjuka skador kan man dra på sig då. så nu på schemat kommer de ändras massa. och jag hoppas de blir braaa!

innan jag for hem idag så gick vi 3 slöisar omkring lite i Täby Centrum och kollade efter en vinterjacka till mig. jag hittade en som jag köpte på intersport. sjukligt nöjd är jag. de är min första rejäla vinterjacka på.. ja.. minns inte sist jag hade en :S i högstadiet var de skinnrocken, i gymnasiet var de skinnrocken och sen bombarjackan. efter de blev de en vindjacka som inte är så varm^^ och fram tills nu har jag haft en skinnjacka så man kan ju säga de är behövligt. är ju trots allt rätt kallt här i umeå :S nu är jag massa nöjd med mitt jackköp :)

dock slutar inte denna historia så roligt. som vanligt på denna blogg. alltid är de nåt skit som ska ut.

när jag satte mig på planet hem från stockholm ikväll kände jag otrolig kramp i magen och lite början till panikångest. attacken bröt inte ut tack och lov. kände att jag var tvungen att hindra den. slutade tänka helt och bara stirrade ut i mörkret.

när jag kom hem så hämtade mamma och pappa mig. mamma hade varit en ängel och tvättat kläder och diskat bort åt mig. jag höll på börja gråta när jag såg vad hon gjort men jag höll tillbaka och tackade så hjärtligt. när dom for satt jag mig på sängkanten och jag började storgråta. att känna känslan av total avsmak till sitt eget hem och oförståelse till varför man bor där är inte roligt. jag tittade mig omkring. akvarium, köksbord, soffa, blommor, kartonger. jag bor i ett hem fullt av skit. jag lever i mina kartonger. orkar inte göra ett piss här hemma för de blir inte bättre än såhär. mina dvdfilmer står fortfarande i min hemma gjorda dvdhylla av banankartonger tex. de är liksom inte ens värt att försöka.

jag har nu känt känslan av att de får vara nog. jag vill flytta. spelar ingen roll var. jag älskar många människor i umeå från djupet av mitt hjärta. men inte tillräckligt för att jag ska orka vara kvar här.

anledningen till att jag är kvar är att jag har ett jobb här. så jag får lite pengar. för jag har ju trots allt kvar ett lån på 100 000 på min bil. som ska betalas varje månad. (och den som tänker nu att jag ska sälja den kan bara sluta tänka för de kommer inte hända, den är de ENDA jag har som ägodel som är värt nåt alls för mig) sen har jag några få människor jag älskar, min psykolog.

shit. är de detta jag lever i umeå för.. skulder, vänner, psykolog. va fan. nu blev jag ännu mer nere.

jag är rädd. jävligt rädd. rädd att ta risker. rädd att lämna saker som är trygga men som ändå funkar. som mitt jobb. jag överlever ju där. men på slutet så har de mer känts som en plåga att gå dit för jag är rädd mina ångestattacker ska komma. fick förra veckan. eller om de var för 2. (ingen koll på dagar längre, allt är som ett mörker) då började ett barn gråta i kassan. detta triggade upp min puls skyhögt och jag var tvungen att stänga kassan och gå och ta en oxascand. de var inte roligt. gick hela dan och var rädd att de skulle komma igen. värdelöst.

ja. nu sitter jag här. klockan har tickat iväg och jag ska upp 8.45 och jobba 10-19. de känns inte bra. känns som att min kropp kommer med så sjukt jävla mkt motvilja ta sig upp imorgon. eller idag är de ju men ja. ni förstår.

lyssnar samma låt om och om igen. inget hopp med raubtier. här är några rader:

Vi lever i förtvivlans makt och gudarna har övergivit oss
Vi drivs utav desperationen, snart för trötta för att slåss
Kampen för blotta livet tvingar oss intill vansinnets kant
Hör skriet från en svartbränd vildmark, ropen från ruinens brant

Vi dväljs i evigt mörker onda krafter har belägrat våran tid
Här är allt mänskligt liv förverkat här finns endast kamp och strid
Den nukleära vinden sliter köttet från ännu en kropp
Här finns det ingenting att be för, ingen framtid, inget hopp

denna låt får mig inte att må bättre. men jag genomlider bara nu. finns inget som skulle få mig att må bättre. möjligen att få annan medicin. atarax funkade inte alls (kanske för att de läkarna som skrev ut de SKA skriva ut nåt som funkar mot ångest, men NEJ jag får allergimedicin som jag ska pröva först. jävla idioter, skulle svarat ja på frågan om jag hade suicidala tankar då kanske de hade gett mig nåt bättre) aja. läkare är inte så jävla brighta alla dar. de får väl ha dåliga dar med antar jag.

nu blir de stilnoct så jag kan sova inatt. synd bara zombieninni kommer vakna imorrn. jävligt roligt. får väl trycka i mig nån dx så kanske jag blir lite piggare. detta tär på kroppen. jag kan inte ta mig ur. jag behöver hjälp. jävla skit.

vi ses en annan dag.