*Det är djup sorg i mig*

Man uppskattar aldrig det man har medans man har de inom räckhåll. men när de försvinner från en så inser man vilken jävla jubelidiot man varit och hur bäst det egentligen hade kunnat vara.

jag kände direkt att något var för bra för att va sant idag. på bra humör hela dan nästan.. tills jag började tänka efter och då emilia sa: "han kanske hittat nån annan" så insåg att det förmodligen var sant. jag messade och frågade och tidigare ikväll fick jag veta hur de ligger till. de krossade mig. jag satt och grät på rasten i lunchrummet. emilia kramade mig nere då vi jobbade och jag höll inte på kunna hålla emot. jag vill inte att det ska vara sant. inte än. inte nu. inte såhär. jag vill att det ska vara jag och inte någon annan.

jag känner mig så miserabelt dålig. så misslyckad som människa. så tom men så himla full av skit. jag är helt svart i ansiktet nu. blodsprängda ögon. ont i kropp och ont i själ. min allra bästaste vän. mitt allra bästaste stöd. den allra finaste människan.

man kan ju inte göra saker ogjorda de är ju som himla svårt. men man kan ju önska. jag önskar så fucking bad att jag inte hade blivit utsatt för några övergrepp. så. nu är de sagt. jag orkar ärligt inte bry mig om min situation ändras nu. för att de finns liksom inget håll som är värre än detta. för om jag sluppit de så hade jag inte varit så störd i huvet som vuxen. och hade kanske kunnat rädda vår relation. övergrepp i samband med att bli mobbad för att man var så tjock så ingen ville ens leka med en då man var liten. alltid vald sist på idrottslektionen, alltid ensam med svåra tankar, alltid olyckligt kär i någon söt pojke som inte ens tittade på en.

att då sen växa upp och börja dricka sprit och inse att i alkoholen fanns de möjligheter. en full ninni blev oftast en mycket självsäker dam. en dam som tog vad hon ville och vad hon tycktes behöva. hon sökte bekräftelse. jag ber om ursäkt... söööker... de har väl inte tagit slut. jag har fortfarande en kass självkänsla och älskar inte mig själv för 5 öre. inte något alls, inte minsta lilla. detta har förstört mitt liv.

jag känner mig otroligt självdestruktiv i huvet och jag har inget att fly till. de är lätt att fly till sprit. de gjorde jag förut. de är lätt att fly till sex. de gjorde jag förut med. nu flyr jag till träning, tabletter och pulver. jag är redan less. känner bara ett oerhört sug att bara slå mig blå i ansiktet och på kropp. få ut alla instängda känslor. eller köra bil så snabbt så man får ont i magen av rädslan att dö.

jag förstår inte varför jag ska träna nu. de känns helt meningslöst. tar bara upp typ hela mitt liv av tid. jag hinner inte med nåt annat. sen ser jag nu inte någon glädje i att se bättre ut. jag vill bara bli gammal å fet. sitta i ett litet hus med mina djur i misär, elände, olycka och alldeles ensam. så vill jag de ska va. jag vill inte ha de såhär! de är typ 40 jävla år tills jag slipper jobba!

jag sitter nu pank som en lus i min lägenhet på 4500. plus: billånet. mat. bensin. räkningar. sprit.

jag ville så gärna åka ner i sommar. både till ullared ett tag. sen till sthlm under priden. men nu kommer jag inte ha råd. jag vill bara göra nåt annat! å jag minns min lycka under priden. de var härligt rus. har längtat hela året. men nu. i sjön med de bara. jävla fan.

å alla jävlar som är så lyckligt kära å ska måsta pussas framför mig i kassan hela jävla dan idag. kan ni inte bara dra åt helvete! ni vet ju själva de inte kommer hålla så varför försöka!? kärlekstänk existerar inte i mitt huvud nu. väldigt långt bort.

långt inlägg. ledsen flicka. mycket skit. Den bästaste är borta. inte en bra kväll i ninnis liv. jag undrar när de var senast. en hel dag liksom. jag minns inte ens. obeskrivligt tomt och ledsamt. jag har kramp i mitt hjärta. det är nu förevigt trasigt. och jag vill aldrig någonsin att de ska bli helt igen.