det är inte bra att ha diskussioner med en person man tycker om. speciellt inte innan sängdags. speciellt inte om han är 70 mil bort. bröl.
han säger (ungefär) "vi pratar om de imorrn, nu är jag för trött".
jag tänker: tack, jag kan inte sova pga grälet men du måste ju såklart sova för du ska upp kl 6.
suck. hur tänker folk. jag skulle kunna va vaken i jävla dagar om jag grälat med nån. skulle inte kunna sova om jag visste nån satt på andra sidan sverige... eller va fan andra sidan stan pga nåt som jag och den personen diskuterat om och denna blev ledsen eller irriterad. är det bara jag som bryr mig mer om andra människor än mig själv?
om nån skulle ringa till mig och säga. ninni jag är sjuk, ninni jag behöver prata, ninni jag är ledsen, ninni snälla.. osv så skulle jag antingen prata i telefonen TILLS jag kände att den personen lugnat ner sig eller blivit på bättre humör. eller så skulle jag fara till den personen direkt och surra om de nu vore så att denna person var ledsen eller så.
ibland känns de som att de fan bara är jag som tänker så. ska jag börja skita i alla andra tills jag känner att någon gör samma för mig. för nu känns de verkligen INTE så. jag har inte en människa som jag vet alltid skulle prata med mig vilken tid på dygnet de än är, eller komma till mig och prata för att jag mådde dåligt, behövde prata eller liknande.
jag vet att människor bryr sig om mig. det är inte det de handlar om. jag vet att jag kan fly och fara å prata med vissa. (jaaaag far till folk, inte tvärt om) men vet att om jag skulle va ledsen på natten så kan jag inte ringa till nästan någon. folk stänger av sina mobiler eller struntar i att svara. är oftast på kvällarna jag mår dåligt. (är sällan nu, men de kommer och går). skulle nån ringa mig mitt i natten så svarar jag och är klarvaken för att jag vet att jag måste vara redo att stötta/prata/lyssna/fara iväg. jag vill med ha en sån vän. saknad. eller saknad är fel ord. man kan ju inte sakna nåt man aldrig haft..
och så till nåt annat...
om 17 dar så ska de ur massa ord ur mig. de gör mig fett nervös. men emma sa nåt klokt idag. hon sa till mig: "ibland behöver man inte säga något". förstår ju att jag kommer måsta prata. men frågan är ju om jag kommer måsta säga så mkt.
aja.
ska kolla sista dokusåpan på tv nu.
tårar i ögonen och orkar inte sitta här mer.
heippa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kära vän! precis som du säger, vänner det har du.
SvaraRaderaMen du är nog lite som jag, man vill inte besvära vännerna man har med ens egna problem och bekymmer.
Men jag vill bara berätta att även om vi inte umgås så som förr så kan du alltid ringa. Dag som natt, å bara prata strunt!
Kram fina du!
Synd att du inte känner att du inte kan ringa till mig vilken tid på dygnet som helst. Men jag hoppas att du förstår att du jämt har mig! <3
SvaraRaderaJag förstår PRECIS hur du tänker Ninni, för jag är likadan. Dessvärre är jag sällan den som pratar om mina problem heller, vill inte lägga det på andra då det ibland känns som att man är en börda. Och önska, det kan man alltid, men när ska det infalla?
SvaraRaderaEn sak ska du iallafall veta, att även om vi ses väldigt sällan så bryr jag mig väldigt mycket om dig! Kram.
lisa: man vill inte vara till besvär. dock så är det väl tyvärr med så att man varit med om för många ggr man verkligen försökt ringa till folk och inte fått något speciellt bra gensvar. därav min känsla för att jag inte har någon att ringa till dåliga erfarenheter kan man väl kalla det.
SvaraRaderaemma: jag vet att du finns. å ja ska hälsa på dig! jag vill! :D saknar dig massa!
tina: tack det var snällt av dig. jag bryr ju mig om dig med även om vi aldrig har tid att ses.